Kullamannen. Himmel hav och helvete.

Tredje gången gillt. Jag var anmäld till tävlingen redan 2013, men då inföll VM i 24h samma dag och jag fick skjuta min start till 2014. Då var jag skadad och kunde inte heller springa denna äventyrstävling. Då låg tävlingen i maj men är nu flyttad till Allhelgonahelgen. Den här gången kom jag iväg och det var verkligen himmel, hav och helvete.

Min kompis Maria och jag morgonjoggade lite hemmavid innan vi satte oss i bilen för de 49 milen söderut till Skåne. Bilresan gick bra och vi kunde checka in på Valhall Hotell och Konferens i Ängelholm. Vi fick ett mycket bra mottagande och personalen var väldigt tillmötesgående och fixade frukostbricka till oss så vi skulle få i oss frukost på tävlingsdagen, eftersom vi var tvungna att lämna hotellet redan innan frukosten öppnade.

Vi for sen iväg till Mölle och kollade på målgångar av The Dark side och rekade lite parkeringsplatser och duschmöjligheter inför morgondagen.

På tävlingsdagen ringde klockan ett par minuter i fem och vi steg upp och åt vår frukostbricka och gjorde oss klara. Vi anlände till Mölle hamn och starten strax efter 6.30, precis som vi planerat. Starten skulle gå klockan 7 och vi hann fixa i ordning våra drop bags, gå på toa och krama varandra Lycka till.

Maria o jag före start
Foto: Privat

Kullamannen kom ridande till häst och stämningen var hög när dagen sakta grydde och startfältet släpptes iväg. Jag kände mig pigg och glad och travade iväg. Vägen började på asfalt men övergick snart på stig. Vackra lövtäckta stigar i bokskog. Ja, det var så fint! Men det var också lite lömskt eftersom löven täckte marken såg man inte hur det såg ut och jag var rädd att vricka foten (som jag gör om och om igen).

Vi skulle springa tre varv på en bana som var drygt 20 km. Första varvet såg jag som ett upptäckarvarv, det andra som ett transportvarv och det tredje som ett ärevarv och final.

Banan var böljande på dessa vackra stigar och vägar innan vi tog oss brant ner mot havet. Där fortsatte färden med klipphopp längs stranden. Stora stenbumlingar som vi fick hoppa/gå mellan. Sträckan var ca 1 km. Jag kände mig ganska stark men pulsen låg onödigt högt.

Vi passerade Nimis och Lars Wilks konst innan vi påbörjade klättringen uppåt. Det var brant och jag hjälpte till med händerna för att ta mig uppåt. Väl där upp vände vi neråt igen mot havet, och där nere väntade den största och brantaste uppförsbacken. Jag kröp och försökte få fäste med fingrar och fötter för att ta mig upp, stenar lossnade och rullade neråt. Det kom stenar ovanifrån men jag klarade mig. Det fanns långa rep som kunde användas för att dra sig upp i. Jag tog lite hjälp av dem men eftersom det var så många som använde samma rep så blev det lite svajigt.

På toppen kunde vi sen se ut över havet och nu började fin stiglöpning igen. Det skulle finnas två vätskekontroller efter banan så jag hade bara en halvlitersflaska med mig. Den var slut efter andra uppförsbacken och nu började jag bli törstig. Första milen hade tagit 1h20min.

Här började jag känna mig negativ. Jag var så törstig och pulsen låg högre än den brukar. Jag väntade på vätska och frågade de runt om mig om det inte skulle finnas en vätskekontroll och då sa de att vi snart är vid fyren där det skulle finnas vatten.

Väl framme vid fyren efter drygt 15 km fanns det vätska och jag svalde snabbt över en liter vatten. Mums va gott! Jag fyllde min flaska och tog mig nerför en brant med massor av lösa stenar, under en ek, (det var som en tunnel) och vidare över gräshedar, genom kohagar och mot varvning.

Vätskan kom ut i kroppen och med den kom energi och mer positiva tankar. Jag varvade som tredje dam, tog en extra flaska till ryggan från min drop bag och sprang ut på mitt näst sista varv.

Jag fick i mig en Snickers och fick sällskap med kille. Vi pratade och sprang och hade trevligt.

Över stenarna vid havet och uppför branta backen. Pulsen låg lite bättre nu men ändå lite för högt. Den här gången när vi vände neråt sprang vi över en spång med tvärliggande brädor, den kände jag inte igen från förra varvet. Inte heller ett blöthål. Hmm, hade vi sprungit fel? Jag frågar de andra men de känner inte heller igen sig men vi har löpare både framför och bakom och massor av snitslar så det borde vara rätt väg.
Det visar sig att arrangören klokt hade dragit om banan då stora stenar kommit i rullning i backen med repen. Nu fick vi istället klättra en annan väg och fick 70-75 höjdmeter mindre då vi inte kom hela vägen ner till havet igen.

Andra varvet kändes bra. Mycket bättre när jag hade dubbla vattenflaskor och jag petade i mig Snickers och salttabletter. Andra varvet kändes kortare och allt flöt på bra. Solen bryter igenom molnen och det är varmt och skönt. Utsikterna över havet är magnifika.

Sista varvningen nu och jag dricker Cola, tar med mer energi o sticker ut på sista varvet. Tvåan, trean och fyran i damklassen är samtidigt inne för varvning. Jag sticker ut som nummer två, men blir snabbt omsprungen av den blonda tjejen. Hon ser lätt ut.

Nu är det sista gången vi får springa på de fina stigarna. Sista gången på stenarna vid havet och uppför backen vid Nimis. Trean tassar förbi mig på lätta snabba ben. Vi pratar en stund men jag släpper henne. Hon springer för fort. Jag börjar bli lite trött.

Sista gången vid fyren och jag fyller flaskorna och dricker. Jag dricker jättemycket. Nu är det bara drygt 5 km kvar. Löpare från någon kortare klass kommer och svischar förbi i en väldans fart. Jag lunkar på. Njuter lite vid de sista km’arna och blickar ut över havet. Det är så fint. Tänk att jag får springa här. Jag drar i mig saltdoften från havet och tassar över de små vita runda stenarna. Över asfalten och ner tillbaks mot Mölle Hamn och målgången.

Jag kommer i mål på 8.07.24 och fjärde dam. Jag känner mig nöjd och glad. Det är skönt att komma i mål och det känns i benen att det var många höjdmetrar. Maria tar emot mig i målet och vi käkar chips och minglar lite.

Målgång!
Foto: Privat

Men jag blir snabbt kall och det är dags att ta sig upp till Grand Hotel där vi blivit lovade att vi skulle få duscha. Jag skakar och är blå om läpparna.

I receptionen är det en kund före och en kille kommer och väntar. Han erbjuder sig att låna ut sitt rum och sin dusch till oss! Vilken hjälte! Vilka snälla människor det finns! Vi får göra oss rena och vi snackar en stund. Fantastiskt trevligt! Tack Mathias från Kalmar!

Middagen avnjuts på hotellet efter ett intressant föredrag av Scott Cole. Sen drar vi oss tillbaks till Ängelholm och sängen. Vi är riktigt trötta och lite stela i benen. 

Morgonen därpå är det sovmorgon, hotellfrukost och sen tog vi oss en stapplande jogg ute i de vackra omgivningarna innan vi styrde bilen norr ut igen.

Morgonjogg på stela ben
Foto: Privat

En jättetrevlig helg var till ända och ett snyggt bältesspänne var bärgat. Och en massa vackra minnen och upplevelser av att ha fått springa i den vackra naturen runt Kullaberg.
Tredje gången gillt!

Bältesspänne
Foto: Privat

Kullamannens bilder från dagen 

Och till sist, en fin film från banan.