Jag skriver...

söndag 21 september 2014

Cykeltur med inslag av ko

Igår var planen en cykeltur till Väse. Där skulle det vara en Bymarknad som vi skulle kolla in innan vi åkte tillbaka igen.

Jag mötte upp Fredrik på förmiddagen och vi cyklade iväg mot Ölme för att sedan ta vägen via Anneberg till Väse. Vi babblar och cyklar i behaglig fart. Ingen idé att pressa så jag får ont igen. Lugnt och fint ska det va! :)

Strax innan vi når Ölme ser vi ett gäng kor. Det skulle inte varit nåt konstigt men korna går i skogen. Grenar och pinnar knäcks. Det knakar och brakar. En hel flock drar fram. Men där är väl ingen hage?!

Vi konstaterar att det är ett gäng lösa kor, vi tror det är runt 15 stycken.
Flocken rör sig mot Macken vid Stolpen, där bilarna svischar fram på E18. Hm, vi kan inte bara strunta i det här. Visserligen är det ju viltstängsel men om en hel drös med kor letar sig ut på E18 är det inte bra alltså.

Vi cyklar tillbaka lite för att se vart de kommer ifrån men hittar ingen (trasig) kohage. Vi ser däremot vart de korsat vägen, för där ligger bajsspår. Nu knakar det i skogen igen och ytterligare ett gäng (?) kor kommer.
Fredrik ringer polisens tipstelefon och jag cyklar längs vägen o lyssnar vart de är på väg. Vi funderar på om det är två gäng eller samma som nu ändrat riktning.

Jag vet att bilden är tagen på långt håll men jag vågade inte åka närmare. Flocken springer här och sen tvärstannade de och tittade på mig. Då vände jag också och cyklade därifrån. Usch! Vill inte gärna ha ett tempopass med en flock kor efter.
En ko (tjur kanske) försökte också göra fler kor där på vägen.

Efter att vi kommit fram och tipsat polisen kör vi vidare. Vi möter två personer som är ute på kojakt. Vi frågar hur många de är. Ett tjugotal får vi till svar. Vi önskar dom Lycka till med infångandet och åker vidare mot Väse.

Vägen är fin och böljande och solen tittar fram.
Vi trampar på och i Väse stannar vi till på Bymarknaden. Jag köper en (prydnads)tupp på loppisen. Får ner den i ryggan. Vi provsmakar massa godsaker från de lokala utställarna innan vi fyller på med lite mer energi.

Sen far vi hemåt igen. Benen är sega nu. Riktigt sega. Men det viktigaste är att jag inte har ont. Och det har jag inte. Underbart.


Spräckte därmed 7-milagränsen på nya hojen. Det blev en riktigt trevlig och lite spännande tur.
Och jag är så där trött och seg igen. Den där sköna känslan, som jag längtat så mycket efter.
Me like!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar