Igår kväll gick jag hela kvällen utan kryckor, hemma i lägenheten. Bara för att testa. Jag tänkte att han kanske frågar hur det känns. Då måste jag ju veta. Då måste jag ju ha testat liksom.
Tyvärr gick det inte så bra. Det gjorde ont. :( Det är svårt att jämföra smärta. Smärta jag kände för en månad sen. Men som jag minns det så gjorde det faktiskt nästan lika ont igår som innan jag började med kryckorna.
Så idag när jag kom till doktorn frågade han hur det kändes. Jag svarade då att det inte kändes så stor skillnad. Då sa han att det är vad röntgen visar också.
Det vita som går snett uppåt vänster är sprickan. Och den är kvar...
Det betyder att jag måste gå på kryckorna ytterligare en månad. Jag får inte belasta benet än. I mitten av augusti blir det en ny skiktröntgen och förhoppningsvis har sprickan gått ihop.
Så det får bli en månad till som simmare. Och så ska jag paddla också. :) Jag har börjat leta kajak. Jag vill bli en kajakägare. Visst skulle det passa mig?!
Visst är det trist att jag inte läkt ihop. Men jag kan inget göra åt det. Det är bara att gilla läget. Det tar tydligen lång tid för sånt här att läka. Thats it. Liksom.
Jag känner mig ändå rätt ok. Det är ju inget allvarligt fel på mig. Bara en sketen liten spricka. Resten av kroppen mår ju bra. Jag är glad ändå. Och jag kommer bli ännu starkare i armarna. ;)
Och vet ni, nu har jag ju gått en månad på kryckor. Och så har jag fått fyra nya veckor. Det betyder att jag är halvvägs! Bara hemvägen kvar, nerför och medvind! Lätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar