måndag 31 mars 2014

Hemjogg

Transportlöpning.
Vilken bra uppfinning!

Det är helt gratis.
Miljövänligt.
Man kommer till sin destination.
Glädjefyllt.
Ger endorfiner.
Det är underbart att springa!

Ja listan kan göras hur lång som helst.

Idag lämnade jag vardagskläderna på jobbet och sprang hem. På så vis får jag ju springa till jobbet imorgon också. *Lycka*

Det var lite småkallt under dagen och jag som bara hade kortbrallor med. Men lagomt till hemgång sken solen och det var inte ett dugg kallt.
Bara jättegott!!







- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 30 mars 2014

Återkomst och premiär

Söndag idag och återkomst till crawlskolan. De sista gångerna har det inte gått bra alls så innan jag gick iväg idag sa jag att jag ska nog sluta. Jag muttrade och surade likt ett litet barn till min simkamrat medan vi bytte om. Det här är inge kul och jag är tillräcklig gammal för att slippa göra (onödiga) saker som inte är kul. typ.

Jag hade verkligen inga förväntningar på dagens lektion så döm om min förvåning när allt bara stämde! Det kändes bra igen och andningen funkade och det kändes som om jag flöt framåt i alla fall. Ja, till o med kickarna kändes ok.
Jag gick hemåt till dukat frukostbord och nybakt bröd. Glad och positiv till simningen igen. Så skönt!

När grabbarna sen drog hemifrån åt varsitt håll snörde morsan på sig skorna och drog ut på turftur. Det blev också årets premiär för utomhuspass i t-shirt och bara ben. Det var riktigt gött!
16 km och 26 zoner erövrade. :)
Stans blekaste ben?
Foto: Privat
Foto:Privat
Efter dusch och kaffe var det sen dags för en ny årspremiär. Nämligen för en mc-tur. En planerad mc-resa blev inställd så vi tog en lite tur på hemmaplan istället.
Vi körde till stugan och och satte oss på bryggan och njöt av solen. Årets första besök där.
Och det var lika fint som sist.

Jag känner mig därmed nöjd med den här söndagen, trots att det är ett dygn som är en timme kortare än andra.






fredag 28 mars 2014

Lutande sjö

Imorse när vi satt o drack kaffe bad jag min sambo om hjälp med beslutet om vilken väg jag skulle springa till jobbet. Ska jag ta Östervik, Hultet eller Picasso?
Men ta Picasso så kan du ju ta turf'arna på vägen. blev svaret. Haha, tur vi är två som är inne i spelet. Det är lättare att förstå varandra då.

Jo, så det blev vägen över Picasso. Jag tittade på flaggorna vid skolan innan jag gav mig av. De hängde rakt ner och rörde sig inte alls. Det var nästan vindstilla.
Som en spegel

Det var så fint längs vattnet och trots tidig morgontimma kändes det rätt lätt att springa, igen.
Jag plockade några zoner på vägen innan jag slutligen tog den vid Picassostatyn och styrde sen stegen över skogen mot jobbet.
Vänern lutar lite idag. ;)
Men så ligger det ju några zoner längst upp på Djurgården. Så jag tog dom med.
Haha, det är så svårt att låta bli.

Det blev en fin morgontur i alla fall på en dryg timme. Lite lagom så där. :)

För övrigt så hörde jag att jag prydde baksidan av NWT (Nya Wermlandstidningen) idag. Jag har inte sett det själv. Men det är säkert samma artikel som var i NKP, lokaltidningen, förra fredagen.

torsdag 27 mars 2014

Den lätta känslan

Igår på intervallerna kändes kroppen lite tung och det fanns ingen löpkänsla. Idag var det helt tvärtom.

Våren visar sin finaste sida idag med strålande och värmande sol. Jag gav mig ut för ett lunchpass, kanske något för varmt klädd.
Just när jag sprang iväg kändes benen tunga och andningen jobbig. Men så snart jag "kom in det" kändes det bättre och bättre. Jösses! Det gick ju hur lätt som helst!

Jag tog några turf'ar på vägen och planerade min rutt så jag fick några till.
Turf - Kul
 Solen gassade så gött på min kropp och det blev lite (väl) varmt. Jag lyssnade bara på go musik (varför skulle jag lyssna på sånt jag inte gillar förresten?) och jag liksom flög fram.

Alltså helt galet. Jag är ingen snabbspringare, men det gick bara fortare och fortare. Tittade till ibland på klockan och ärligt talat trodde jag att siffrorna ljög, för det kändes inte alls som att jag sprang så fort.

15,5 km i 4.30-fart. Det här är inte likt mig. Vad är det som händer?
Hoppas känslan hänger i, nån vecka till. Så de 75 km'arna mitt i natten nästa helg går lekande lätt.


Dagens snittfart.

onsdag 26 mars 2014

Intervaller med full mage

På onsdagkvällarna bjuder Kristinehamn Multisport in till gemensam löpträning. Det är skoj och bra träning.

Det var Jörgen som stod för ledningen av passet och vi startade med en liten uppvärmning i 4-5 km nånting. Farten skulle ligga över 6 så det var lugnt och gött.
Eller egentligen var det inte så gött för jag hade precis käkat, och tyckt i mig lite för mycket så magen var överfull. Blä! Ingen direkt härlig känsla.

Vi stannade sen och bestämde på vilket sätt vi skulle springa. Vi delade upp oss 2 och 2 och sen sprang vi åt varsitt håll på ett ca 800 meter långt varv vid hamnen. När vi mötte vår kompis, gjorde vi high-five och vände. Alltså kom vi tillbaka på samma gång till startplatsen.

Min stora välfyllda mage var inte värst skoj att ha med. Det gick tungt och maten rörde sig i takt med benen.

Vi hann med 3 såna varv innan det blev för mörkt och vi fick ta ett längre varv som var belyst. Det längre varvet var ca 1 km eller nåt.
2 såna varv hann jag med innan jag fick avbryta och gå in och möta upp sonen som tränat fotboll precis intill.

Känslan idag då, nja, svarar jag nog på den. Intervaller, eller i alla fall fartökning, med proppfull mage är ingen bra kombo.

Learning by doing. Det blir bättre nästa gång. :)

tisdag 25 mars 2014

Med rygga

Den 26 februari, dvs nästan en månad sen, hade jag min helvilodag sist. Även om det går lätt att springa nu så valde jag en helvila igår. Det var på tiden. Och väldigt skönt. Jag njöt av barnens sällskap och gottade mig hemma.

Imorse packade jag ryggan och drog mot jobbet springande. Solen sken och det var jättehärligt ute.








Tiden gick fort och jag kunde anlända på jobbet 1,5 timme senare.
Trots ryggan på ryggen gick det lätt och farten hamnade några sekunder över 5.

Det är skönt att va i den här lätta fasen och jag njuter så länge det varar. Steget känns gött och farten upplevs långsammare än den är. Hoppas den här fasen hänger kvar över nästa helg, då jag ska till Stockholm och springa Ursvik ultra.

Det var en fin solnedgång idag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 23 mars 2014

Testat triathlon

Uppe med tuppen kl 6.00 en söndag. Det är inte så vanligt för en sovmänniska som jag. Men idag fick klockan ringa tidigt och det var dags att testa på triathlon som jag hade fixat ihop med Sannabadet.



På grund av antalet spinningcyklar var deltagarantalet begränsat till 20 stycken och listan var fulltecknad. Verkligen jätteskoj! Tyvärr var det ett par som inte kunde komma men vi var totalt 17 personer som kämpade ihop.



Efter lite fotografering startade vi igång simningen prick 7.30. Jag hade en plan på att försöka crawla men med förra söndagens negativa simlektion alltför färskt i minnet fylldes jag återigen av negativa tankar och övergick istället till bröstsim. 30 minuter gick snabbt och vi hade sen en kvart på oss att byta om ta oss till spinningsalen. Där väntade Cissi och hon körde sen hårt med oss i nära på 2 timmar.

Jag måste va inne i nåt flow just nu för jag hade sån kraft i mig. Gårdagens mara kände jag inte av alls och energin bara flödade. Det fanns nog inte en torr fläck på mig när vi var klara.



En kvart igen till ombyte och snälla Cissi tog hand om cyklarna så vi hann göra oss klara inför den avslutande löpningen.

Jag hade sett ut en rundbana på ca 1 km utanför badhuset och gårdagens väderprognos sa blötsnö. Men så fel de hade. Solen tittade fram bland molnen, och även om det blåste lite så var det skönt ute.



Jag kände redan när vi sprang iväg att fötterna bara studsade mot marken. Det gick så lätt! Farten låg runt 4.45. Helt galet egentligen med tanke på jag sprang marathon igår och 2 timmar på spinningcykeln strax innan. Men jag var så fylld av energi. Lycklig!



En timme gick fort och när det var 10 minuter kvar försökte vi samla ihop gruppen så vi fick springa tillsammans i mål. Vilket härligt gäng!
Vi fick runda gräsplätten utanför entrén nåt varv innan det gått prick en timme och tillsammans korsade vi mållinjen till vårt första testa-på-triathlon. Så himla skoj!




Gänget samlat efteråt
Foto: Privat

Det blev en himla lyckad dag och många glada miner. Lyckat!

Spontanmarathon och paddling i solnedgången

Tobias och jag planerade för ett långpass igår, typ 30-35 km nånting. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det blev 43 km.

Jag hade tänkt mig en lång skön sovmorgon. Men min käre sambo klev upp mitt i natten och reste iväg hemifrån och efter det kunde jag inte sova bra alls. Vaknade o sov om vartannat och drömde skumma drömmar. När klockan var 7 gav jag upp och steg upp.

Tobias och jag skulle springa iväg kl 10 så jag hade gott om tid att mysa ner mig i soffan med en kopp kaffe. Jag tänkte springa bort till mötesplatsen så strax före halv tio gav jag mig av hemifrån. Solen sken och det var en underbar vårdag.
Tog några turfar på vägen och mötte upp Tobias och vi gav oss av längs Järnleden. Det har torkat upp lite och det är verkligen superfint i skogen.


Jag kände mig verkligen superstark. Benen bara sprang. Fötterna trippade på i terrängen som de aldrig gjort annat. En väldigt skön känsla. Pulsen var låg och fin och livet lekte. Förbaskat härligt är vad det var!
Glädjeskutt
Foto: Privat
När vi kommit till Bergsjön, bestämde vi oss för att köra varvet runt. Med varvet menar jag Irontrail-banan. Allt kändes ju så fint i kroppen. Vi gick uppför Busshöjden och sen kryssade vi lätt nerför mot Hultet och hem.
Vi klättrade i träd på vägen.
Foto: Privat
43 km visade klockan när jag kom hem. Jag hade lätt kunnat fortsätta flera mil kändes det som. Jag var verkligen superstark! Gött!

Duschade och käkade lite hemma och drog sen iväg till Vålberg där Johan höll en kajakutbildning. Den var slut lagom tills jag anlände. Vi åkte ner till Vänern och paddlade iväg en liten tur i solnedgången. Otroligt vackert och inne bland öarna låg sjön spegelblank.
En teletubbie? Nej, det är jag i spark(torr)dräkt.
Foto:Privat
Det hann bli mörkt innan jag kom hem och jag hann packa i ordning allt inför triathlon'et, innan jag somnade gott.

fredag 21 mars 2014

Äntligen fredagmorgon

Alltså det här med Turf, det är nästan läskigt beroendeframkallande. Haha, det är svårt att springa förbi en turfzon utan att "ta"den. Så igår när jag skulle springa tillsammans med Annica och Nina så visade jag hur det gick till och de tyckte också det verkade jätteskoj och så tog vi några zoner. Sen skildes vi åt och så tog jag några till innan jag sprang hem.

I morse fick vi äntligen till det igen med vår fredagsrutin, Ulrica och jag. Morgonspring. Det var riktigt länge sen nu så vi hade många ämnen att avhandla. Tiden gick fort och snart var det dags att gå till varsitt jobb. Men innan dess stannade vi vid Ulricas postlåda och bläddrade igenom tidningen. Där var jag med.
Lite kul att det står att tävlingen går på 13.730 meters höjd. Den är lurig alltså... ;)

Jaja, det blev en bra jobbardag i alla fall med utbildning på förmiddagen och utejobb på eftermiddagen.
Stooor skopa!


onsdag 19 mars 2014

Testa triathlon

Nästan alla som får veta att jag går på crawlkurs frågar om jag ska börja med triathlon. Och det är klart att det skulle vara jätteskoj. Men jag har sålt min landsvägscykel och än så länge är jag ingen crawl'are.



Men jag är ju rätt envis av mig så jag hoppas jag lär mig så småningom. ;)



Men självklart vill jag testa!



Så på söndag har jag genom Kristinehamn Multisport, tillsammans med Sannabadet, ordnat ett prova-på-triathlon. Det är anpassat så alla kan delta på sin egen nivå.

Vi kommer börja med att simma 30 minuter (innan badet öppnar så vi slipper ev. trängsel)

Sen blir det 15 minuter för ombyte.

Därefter följer 2 timmar på spinningcykeln. Det betyder att alla kan cykla bredvid varandra. Ingen blir ifrånåkt, får punka eller blir kvar i diket nånstans.

Vi tar sen 15 minuter för klädbyte och energipåfyllnad innan det är dags för en timmes löpning. Löpningen sker på en rundbana utomhus på 1200 meter. Fältet kommer spridas ut och det är fritt att byta varv så alla kan heja och peppa varandra.



Dagen kommer bli toppenbra och fokus kommer ligga på att genomföra tillsammans och testa på att byta gren.



Det finns 10 platser kvar så passa på att anmäl dig nu! Anmälan och betalning (100:-) sker i receptionen på Sannabadet.















tisdag 18 mars 2014

Jabba dabba dooo!!!!

Sökes: Äventyrlig idrottare.
Finnes: Gratis resa, boende och startplats.

Är du av rätt virke? Rätt virke för att genomföra och uppleva en av världens absolut hårdaste löptävlingar: 10-årsjubilerande GORE-TEX® Transalpine Run.
Då är du välkommen att söka den gyllene platsen i Outsideteamet.


Det hela gäller Transalpine. Ett lopp i Alperna på 8 dagar, med 9 delsträckor.
Banan går genom 3 länder och är 293 km långt med 13 730 höjdmeter.

Jag hittade ovanstående på Outside Online för en månad sen. Snabbt kollade jag med älsklingen om jag skulle skicka in. Jag fick ett, ja, det är klart du ska göra det om du vill. Ungefär en minut senare hade mailet gått iväg och jag bara satt och önskade att jag skulle bli uttagen.
Det här är en tävling jag kollat på flera gånger.

Tävlingen springs i lag och genom Outside ska den uttagne springa tillsammans med triathleten Ted Ås som vunnit Ironmantävlingar och SM.

I alla fall;
Det blev jag som blev den utvalde!!

Fattar ni?! Jag ska till Alperna igen! Den här gången blir det lite längre men vilket äventyr!!


Jag ska springa Transalpine tillsammans med Ted Ås i höst!!!
Svårt att fatta det, lite. :)

Turfintervaller

Idag tänkte jag springa och ta ett par turf'ar på lunchen. Solen sken ute men del blåste rejält! Jag såg ut en turf och sprang dit. Därefter ökade jag farten till nästa. Det var skoj! :)

Såg ut nästa mål, och sprang på lite fortare dit. Det blev som turfintervaller liksom. Det måste va det nya inneordet. Kom ihåg vem som skrev om det först. ;)

10 km @ 4.45. Ett riktigt bra pass!



Har ni laddat ner app'en än?

måndag 17 mars 2014

Varvanalys

Nu är den en dryg vecka sen jag sprang i Skövde. Jag har kollat lite på varvtiderna.

Snabbaste varv: 6.59 - sista varvet
Långsammaste varv: 8.02

Endast tre varv av 48 gick över 8 minuter (2 st på 8.02 och ett på 8.00 blankt).

Första timmen gick lite snabbare men annars ligger de flesta varven på 7.30-7.45
Jag har alltså hållit ganska jämn fart, vilket är bra.
Nu lägger jag den tävlingen bakom mig och blickar mot nästa.
Till helgen är det bara 2 veckor kvar till Ursvik Ultra.

söndag 16 mars 2014

Skitsim och finlöp

Crawlskola idag. Jag kände redan på insimmet att ingenting fungerade. Jag flåsade och kom inte rätt med andningen. Armarna kändes som spaghetti. Ingenting var bra.
Mitt huvud, ja hela kroppen fylldes av negativa tankar och känslor.
Hela lektionen slet jag och allt kändes inte bra. Blä!
I måndags när jag simmade kändes allt så bra. Inget av det fanns idag.

Jag gick hem efteråt och var skitnöjd, nöjd över att lektionen var slut. Äntligen.

Hemma käkade jag frukost med goa sonen. Sen tog vi oss ut och Turf'ade. Har ni testat det? Det är jätteskoj!





Det går ut på att man ska ta sig till olika platser och på det sättet samla poäng.
Vi var ute ett par timmar och samlade ihop lite poäng, jag o sonen.

När sambon kom hem drog vi ut i springskorna för att Turf'a lite. Det märks att jag inte sprungit så mycket i veckan. Det spritter i benen och den lilla turen på 5 km gav så mycket endorfiner och mersmak. Jag flög fram! Så underbart!!

Den här veckan är första veckan jag inte gjort över 100 km på 5 veckor.

Nu är jag otroligt springsugen! Imorgon. Imorgon...

- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 15 mars 2014

MTB-löpning

Efter en skön sovmorgon tog jag mig ut för en kort springtur. Solen sken men det blåste ganska rejält så jag höll mig i skogen. Jag tänkte mig springa mtb-leden. Den är fin och går mestadels i skogen. Då skyddar träden från vinden och man märker inte så mycket att det blåser.

Benen kändes pigga och jag kryssade och skuttade mellan stenar, stubbar och rötter. Så härligt!


En snabb dusch hemma och sen träffade jag mina föräldrar på ett café och tog en kaffe innan vi gick och lyssnade på sonen som spelade saxofon i sin orkester.
En mysig dag.

fredag 14 mars 2014

Solmil

Det blev ett litet lunchpass idag igen. Tänkte ta det lite försiktigt och mysjogga. Men på nåt sätt är benen inte alls sugna på att springa jättesakta. De känns inte jättepigga men ändå går de lätt.
Skumt.

På vägen hittade jag en hel hög med tussilago. Vårligt och fint.
Nu är det helg igen. Skönt med sovmorgon. Jag gillar att springa men jag gillar att sova länge också. :)

Imorgon ska jag få lyssna på äldste sonen när han spelar saxofon i sin orkester. Det ser jag fram emot! Jättemycket!

PS. Jag har ett fint kort på tussilagon och ett annat soligt kort men app'en strular så jag skickar med dom en annan dag...

- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 13 mars 2014

Kraften på väg tillbaka

Jag önskar jag hade gått i skolan idag. Då hade jag varit ledig.
10 plusgrader och strålande sol. Det skulle inte varit så tokigt. Men jag tycker ändå jag gjorde det bästa av dagen och gav mig ut och sprang på lunchen. Då fick jag med lite av solens strålar i alla fall.

Backpasset igår (och lördagens 7 mil) satt kvar i benen då jag lunkade iväg från jobbet med vinden i ryggen. Jag tänkte mig ett riktigt mysjoggspass i solen och bara njuta. Typ en timme så där.

Men allteftersom km'arna las bakom mig fick jag en lättare och lättare känsla. Jag sprang genom skogen upp till Hultet. Sprang sexan där och zick-zack'ade mig fram över stenar och rötter. Trampade ner i blöthål och hoppade över ett omkullblåst träd.
Tog sen stigen över Kaffeberget tillbaka till jobbet.

Det blev varmt och jag fick plocka av ärmarna på jackan så det blev en väst bara. Så himla skönt ute!
På tillbakavägen kände jag att kraften i benen är på väg tillbaka. Riktigt gött!

Tänk va underbart det är att springa i vårsolen!
Hur kan man ta ut energi ur kroppen men ändå känns det som att man har mer efteråt.
Konstig ekvation. ;) 





onsdag 12 mars 2014

Sega backar

Jag hängde med på den gemensamma löpträningen ikväll. Vi bestämde oss för att springa backe.
Så vi tog backe upp och backe ner. Arbetade oss fram, kvarter för kvarter, tills vi betat av Djurgården. Vid varje uppförsbacke ökade vi farten så pulsen kom upp rätt bra.
Vi avslutade det hela med ett varv på Björkvallens 2,7'a.

Ett riktigt bra och trevligt pass. Mina ben var hyfsat med, men på slutet var det riktigt tungt.
Klockan visade 12 km men benen kändes som efter 32.

Men det är helt ok! Det får va så. :)
Det var bara så underbart att få springa igen. Som jag längtat!


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 11 mars 2014

Vita strumpor o hala spänger

Det är tisdag och mtb-tajm! Vi blev bara tre cyklister ikväll men det var nog så trevligt.

Det var fortfarande ljust när vi trampade iväg mot skogen. Vi cyklade en stig som har många och dåliga spänger. Blöta, hala och lite halvtrasiga.
Vi fick gå över de flesta men vissa var cyklingsbara. Rätt som det var när jag trodde att det var ok att cykla for cykeln iväg till vänster och jag faller och ramlar på högerhöften och knät. Aj! Det var så halt att det nästan var svårt att ta sig upp. Haha! Jag låg där o krälade på den blötslemmiga lövtäckta bron. Såg säkert skoj ut. :)
Det kommer bli ett fint blåmärke sen. Tur jag inte ramlade ner i bäcken i alla fall. Det skulle blivit kallt... :)

Min mosade tå var inte så skön i mina tighta cykelskor, men det domnade bort efter en stund. Funderar på att punktera den. Kanske gör det minst ont, i längden.

Idag hade jag också fått på mig vita strumpor. Det är bra för då ser man vart leran läckt in i skorna.



- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 10 mars 2014

Skövde 6H för åttonde gången

Jag fick sällskap i bilen ner till Skövde av Tobias och vi anlände en dryg timme före start. Träffade goa kompisar och pratade lite.

Vi gick till bilen för att förbereda det sista och jag återvände till hotellet för att gå på toa en sista gång. Blott 12 minuter till start och det började bli bråttom. Fick bråttom att fläta håret och lägga fram det sista som skulle vara lättillgängligt. Vi småjoggade bort till starten som var belägen lite längre bort för att få marathonpassering vid varvning.

I år skulle banan gå runt båda sjöarna i Boulognerparken. Tidigare år har banan varit 1200 meter men i år var den 1483 meter och med det skulle vi slippa "mördarbacken" och den snäva högerkurvan i nerförsbacken.

Det var mycket folk i starten, över 200 löpare. Verkligen jättekul! Jag gick framåt i fältet. Min plan för dagen var att komma 70+ km på den officiella mätningen. Sist jag sprang bra på 6h 2012, kom jag 69,1 så det kändes inte jättelångt bort ändå. Samtidigt som jag visste att det skulle bli jobbigare än mina myspass som jag brukar springa.
När jag gjorde mitt laktattest i höstas sa Patrik; du kan springa i 5-fart tills du somnar för du producerar knappt nån mjölksyra med den pulsen. Nu var ju detta på löpband och det går ju inte riktigt att jämföra med utomhus men ändå. Pulsmässigt visste jag ju ungefär.
Så planen var alltså; springa i 5-fart så länge det gick.
Före start.
Foto: privat

Solen sken från en klarblå himmel men det blåste rejält.
Reima startade igång oss klockan 10.00 och nu skulle vi få njuta av banan och göra det vi älskar i hela 6 timmar.
Banan gick nu svagt uppför istället för "mördarbacken". Självklart var där den värsta motvinden och pulsen steg. Resten av varvet kändes helt ok och nere vid husen, i medvinden, var det varmt och där gick det lätt.
Startfältet

De första timmarna sprang jag lite för fort, eller i alla fall snabbare än 5-fart. Det enda jag hade att titta på var ju min klocka.
Jag försökte dricka och varvade Cola och vatten men kände mig hela tiden törstig. Varje hel timme tog jag en näve godis. Det räckte i energiväg och de bars jag tagit med mig åkte med hem igen.

Kroppen kändes pigg, mest hela tiden och timmarna flöt på. Halvtid passerades och jag var på gott humör. På min klocka låg jag fortfarande under 5 i snittfart. Bra!

Kom på att jag glömt att käka salt och drog i mig 2 tabletter. När Tobias fick kliva av banan bad jag om min vattenflaska (som blev kvar i bilen i stressen vid start) och han langade den till mig. 7,5 dl vatten slukades i ett naffs. Skönt att få dricka sig otörstig. Det tog alldeles för mycket tid att stanna och dricka vid vätskestationen.

2 timmar kvar och nerräkning pågår. Näst sista timmen. Jag klarade fortfarande att hålla farten, även om det var långsammare än tidigare. Inte en enda gång hade jag kollat distansen. Jag höll bara koll på snittfart och puls.
Tobias och Roxen stod vid sidan och hejade på. De serverar mig salt och en ny vattenflaska som jag lätt dricker upp alltihop.

Sista timmen nu, och det börjar bli tufft att hålla farten. Men jag kämpar på. Klockan visar fortfarande att snittfarten är under 5. Jag började fundera på hur många varv jag skulle hinna springa innan tiden var slut.

Det började dra ihop sig och sista varvet påbörjades. När jag var i uppförsbacken sa en kille, 3 minuter kvar! Åh, vad jag ville hinna till varvningen så jag skulle slippa stå och vänta in slutmätningen. Jag krämade ur det sista ur benen och hann över tidtagningsmattan och 7 meter till innan slutskottet sköts.
Än hade jag ingen aning om distansen. Jag hade sett 68-komma-nånting på skärmen på slutet.

Jag tar en kaffe (otippat va?!) och slutmätningen görs. 70,379! YES!! I did it!
Saltig och fin
Foto: privat
Kollar min klocka och den visar 72,4 som sprungen distans. Stor diff men på många varv blir det väl så. Det är ju inte så att man hela tiden springer genaste vägen.
72,4 ger också under 5-fart.
Jag känner mig jättenöjd och glad. Duschar i källaren på hotellet och deltar sen på prisutdelningen innan jag styr lilla golfen hemåt. Min insats räckte alltså till en andraplats.
Mycket bra dag! Det var skoj att satsningen gick vägen. :)
Vinsten, en kristallvas

Bra flyt

Badhuset fick ett besök idag. Med Jörgen som sällskap simmade jag en hel timme. Benen fick hänga bakom kroppen som döda fiskar (använde dolmen). Armar och överkropp fick jobba desto mer och jag simmade i stort sett oavbrutet den timme jag var i bassängen.

Jag fick riktigt bra flyt idag tyckte jag. Det kändes bra och andningen gick hyffsat. Det är skoj att det går bättre och bättre.
2400 meter hann jag på nästan exakt en timme.

Bra simmardag idag!

Imorgon kommer jag avslöja en hemlis! Coolt va!?

söndag 9 mars 2014

Hungern

Jag har inte sovit så värst bra inatt. Snurrat, snurrat o snurrat. Tom så mycket att hårsnodden åkt ur håret. Det känns som jag bara låg och väntade på att det skulle bli morgon så jag fick stiga upp.

Vaknade sen vid nio och var superhungrig. Slängde ihop lite Focaccia och åt yoghurt till. Mums!

Mätt o belåten drog vi sen över till Karlstad för lite ärenden. Resterna av brödet fick åka med i fickan. För det hinner ju bara gå nån timme så är jag hungrig igen. Det är sviterna efter ultra.

Benen har varit stela också, speciellt låren. Mer än vad jag känt förut efter en 6h. Men det är väl för att farten var högre igår.
Tre tånaglar fick sätta livet till också. En tå ser lite mos ut. Sömmen på strumpan har legat lite dumt just där. Bespar er en bild på den.
Annars mår jag prima faktiskt.

När sambon skulle ut och springa en sväng på kvällskvisten hängde jag med. Det blev lite drygt 5 km i skön lugn fart. Den första km'ern var ingen njutning direkt för låren men det släppte allteftersom.
Det var riktigt skönt att röra lite på kroppen.


Imorgon ska jag försöka plita ner racerapporten.

- Posted using BlogPress from my iPhone