Blåsiga cirklar

När jag slog upp ögonen i morse kollade jag direkt ställningen i resultatlistan hos löparna som sprang 24H i Espoo i Finland. Vilka kämpar. Och Barbro Nilsson! Hon är ju bara så himla grym! Hon slog alltså världsrekord för 65-åringar med 187 km. Sjukt bra!

Men aj, aj, min rygg var sned och stel imorse. Vad gör man då? Jo, tar världens bästa medicin så klart, Löpning. Fast jag ska erkänna att det kändes inge vidare under de första 100 metrarna. Det gjorde ont i ryggen och högg till i vissa lägen. Men redan efter 200 meter släppte det och sen har jag inte märkt av det sen dess. Sånt är ju bra gött alltså!

Jag mötte upp Annica efter nån km och vi sprang tillsammans en halvtimme ungefär. Det blåste rejält ute. I medvinden var det varmt och motvinden var tuff och kylde ner kroppen. Vi pratade oss fram genom gatorna och när Annica klev av hemma fortsatte jag själv.
Ryggen kändes helt bra och kroppen pigg och fräsch. Härligt!

Jag tog mig fram genom att springa i cirklar för att slippa få motvind under så långa sträckor. Försökte sen lista ut att jag skulle få medvinden längs vattnet på hemvägen och tog en stig utåt. Träden skyddade mot vinden så jag kände knappt att det blåste. Det jag alltså inte kände var att det var medvind där i skogen, inte alls som jag trodde. Jag hade listat ut helt fel...
När jag sen kom ut ur skogen piskade hästsvansen mig i ansiktet så jag hade rejäl medvind en bit innan jag vände.

Under hemvägen var det som att springa med en gummisnodd runt midjan. Framåtlutad kämpade jag flera km i rak motvind. Jag försökte ändå se det positiva i situationen.

• Kroppen kändes stark trots 5 mil löpning igår.
• Håret blåser inte i ansiktet.
• Mer träning på samma antal km'ar.

Kom hem med en dryg halvmara i benen och kände mig nöjd och glad.

Det blev nästan en 12-milavecka med löpning, och sen cykling, styrketräning och ett ridpass.

Gammal bild
Foto: Privat