Ibland måste man va klok

Det är tisdag och mtb-cykling på schemat. Hela dagen på jobbet har jag snorat. Snytit mig mååånga gånger. Men ändå känt mig ganska ok.

Tänkte ta en lunchspringtur för att kolla läget men beslutade mig till slut för att avstå. Kollade vilopulsen men den visade ok.

Efter middagen klädde vi om och begav oss till mötesplatsen. Min pulsklocka signalerade lite väl hög puls innan start. Jaja, vi var ju lite sena så det var nog därför (?).

Mötte upp fem andra boys och drog iväg uppför. Ajaj, pulsen stack på en gång. La mig sist och blev en bit efter. Funderade. En kort stund bara.
Sen bestämde jag mig för avbryta. Ibland måste man va klok och lyssna på kroppen.
Det var jag idag.
Trampade lugnt hemåt med en puls på tok för hög i förhållande till ansträngningsnivå.

Kom hem och duschade cykeln lite.


Nu är både jag och cykeln rena och väntar på nästa gång vi kan leka i skogen tillsammans. Tills dess snyter jag mig igen. Och igen.


- Posted using BlogPress from my iPhone