Jag skriver...

fredag 22 november 2013

Ett ton

Ett ton - Nåt som väger tusen kilo.
En ton - Nåt som låter.

En och ett. Ordet ser likadant ut. Stavas lika. Uttalas olika och har en eller ett framför. Svenskan är ett svårt språk. Men det var inte det jag skulle skriva om. Egentligen.

Det jag tänkte på när jag skrev rubriken var snarare känslan för mina ben igår morse. Det kändes som de vägde ett ton. Det gick riktigt segt. Farten blev låg och det tog lite längre tid att springa till jobbet. Det gör inte så mycket. Pulsen var också riktigt låg och fin så trots att benen var sega var det rätt gött.

Tänkte mig flexa ut några minuter tidigare och springa några km extra på hemvägen sen. Men det blir inte alltid som jag tänkt. Fastnade i utbildning hela dagen. Så istället för att flexa ut några minuter tidigare blev det mer än en timme senare. Bra för flexkontot visserligen.
Så det blev till att springa "raka" vägen hem, 3 km. Men med morgonens dryga 18 blev det ändå helt ok.
Gammal bild
Foto: Privat
Fredagar brukar betyda morgondejt med Ulrica i springkläder. Så även idag. Det blev en fin tur i månens sken och avhandling av en massa bra grejer. Tack kompis för att du finns!

Löpbandsutmaningen som är idag hoppar jag över. Känner mig inte motiverad att ensam springa 6 timmar på löpband. Kanske en annan gång...

Först fysfredag och nu mysfredag med mina killar. Imorgon har jag sovmorgon för första gången på flera veckor. Det ska bli helt underbart!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar