Jag skriver...

söndag 3 juni 2012

Sthlm marathon 2012

I 2 år har jag följt Stockholm Marathon hemifrån och längtat dit. Förra året anmälde jag mig samma dag som anmälan öppnade. 2012 skulle jag äntligen stå på startlinjen igen. Det är så mysig stämning i solen på nummerlappsutdelningen och före start. Den sköna känslan efteråt i gräset vid sidan av planen. Vädret var väl inte riktigt med oss i år så det mysiga runtomkring uteblev, men jag det var ändå en superbra dag!

Jag åkte upp över dagen tillsammans med Ulrica som skulle springa marathon för första gången. Pappa var redan på plats i Stockholm och hämtade ut våra nummerlappar under fredagen. Vi for iväg i arla morgonstund från ett soligt Kristinehamn. Inte ett moln på himlen och 3 plusgrader. Solbrillor på!

Utsikt där vi kom ifrån.

Och hit är vi på väg.
Vi såg i horisonten att det blev mörkare och mörkare och i backspegeln var det klarblått.

Det började regn mer och mer, och blåsa.

Vi parkerade bilen i Spånga och tog pendeln in till centralen där vi mötte upp pappa och fortsatte sen mot Stadion. Vi fixade klart allt med chip och nummerlapp nere i tunnelbanan där det var varmt och skönt. Ute blåste det snorkallt och regnade.
Jag funderade på buff och brillor, för att komma undan blåsten i ögon och öron eller keps. Det slutade med både buff och keps. Såg ut som en riktig lantis, men det bjöd jag på! :)
På med en sopsäck sen som överdragskläder så var vi riktigt snygga!

Vi tog oss till startfållan i god tid och värmde upp lite. Det regnade och blåste hårt och enligt uppgift var det bara 4 grader. Enligt smhi's app låg medelvinden på 10 sekundmeter och det blåste 18 m/s i byarna. Inte skönt väder alls. Det var inte alls skönt att ta av sig sopsäcken men jag var ändå upprymd och glad. Det är så mäktigt när man står där, alla människor!
Jag tog mig ganska långt fram mot ballongerna med 3.30 på. Jag hade även tagit ett mellantidsarmband så jag skulle ha koll på km-tiderna.

Starten gick och jag var så enormt peppad och uppåt. Jag försökte ta mig ifatt farthållarna med 3.30. Kryssade mellan människor. Det var så trångt. Jag fick ganska snabbt upp värmen och slutade frysa. Efter ca 2 km var jag ifatt farthållarna och gick om. Tänkte att eftersom de går på bruttotid och så länge jag har dom bakom mig är jag säker på 3.30.

Det gick lätt och jag stördes inte så mycket av regnet och vinden. Frös inte heller. Km'arna rullade på och det gick lätt. Jag såg på klockan att det gick fortare än tänkt, men struntade i det och sprang på känsla.

Västerbron bjöd på motvind men jag borrade ner huvudet och matade på. Det kändes som om jag hela tiden sprang om andra. Vägen kantades av påhejande människor trots det ruskiga vädret.
Första milen på 47.42 och jag håller ganska jämn fart och passerar halvmaran på 1.40.
Nu är vi på Djurgården. Här går banan rakt mot vinden och det är öppet så vinden får fart och det känns rejält. Återigen vänder jag ner kepsen och kämpar på. Lyssnar på musiken och låter benen pendla.

Efter 25 km börjar jag känna mig omsprungen. Jag tycker att jag blir passerad hela tiden. Det visar sig också sen att jag har tappat en placering under denna sträcka. Alla andra sträckor har jag plockat placeringar.

Det brakar till när vi passerar en park. En stor gren från ett träd går i marken i den hårda vinden. Tur att ingen var nedanför.
Över Västerbron igen och nu är det inte långt kvar. Jag känner det som om jag börjar springa om igen. Jag passerar människor hela tiden känns det som. Jag känner mig superstark!

Nu börjar nerräkningen och jag skymtar Stadion längre fram. Nerför och in på innerplan. Jag drar på och lägger mig i ytterspår. Plockar några till. Benen bara går! Så underbart!


Klockan stannar på 3.22.49!
Jag går ner mot omklädningsrummen. Dansar nerför den omtalade trappan, känner mig på topp men börjar frysa nästan på en gång. Det kommer en tjej med en bricka med kaffe. Jag får en mugg och tackar den lilla ängeln. Det smakar himmelskt gott!
Jag får min väska och kommer in i det vita tältet. Tror att det är där man byter om. Fryser och hackar tänder. Men upptäcker sen ett omklädningsrum innanför. Där är det varmt och skönt.

Jag duschar och fryser. Det känns som om jag aldrig mer kommer bli varm. Jag tar på mig alla kläder jag har med mig, inkl regnstället. Ser många som skakar och fryser. Tyvärr är inte basun påslagen, vilket jag tycker den borde varit med tanke på den väderlek som rådde.

Kroppen känns fin och jag är lite stel i benen men i övrigt mår jag toppenbra.
Pulsen hade legat lågt och fint under loppet. Så jag  tror det går att höja farten lite till, men det får bli en annan gång. ;)

Vi tar oss sen tillbaka till Spånga och bilen. På med maxvärme! Åker hemåt och känner mig nöjd och glad.
Placerade mig som 94'a av över 5000 damer, och jag putsade mitt gamla marapers med 18 minuter.
Lite roliga siffror jag hittade på fejjan.



6 kommentarer:

  1. Gemensamt för alla de som gjorde bra tider igår är att de säger/skriver att vädret inte störde dem så mycket. Kanske var det just den förmågan, att koppla bort det och köra på, som var framgångsreceptet?

    Stort grattis i alla fall till en grym prestation!!

    SvaraRadera
  2. Grattis Sandra, jätteroligt att läsa!! Fantastiskt bra jobbat!!

    SvaraRadera
  3. Superstarkt, Sandra! Grattis!

    SvaraRadera
  4. Jag skulle kunna vara med på en sub3.20-satsning på någon lämplig mara i höst kanske :) Grattis igen!

    SvaraRadera
  5. Stort grattis Sandra! Du imponerar som vanligt :)

    SvaraRadera