Jag skriver...

måndag 31 januari 2011

Det sket sig!

Ibland går det inte som man tänkt. Så är det bara. Då måste man se vad som gick fel. Ta lärdom av det, om det går, och gå vidare. Så får jag göra nu. Espoo blev inte som jag tänkt.

Mitt fina rum! Foto: Privat
 
Jag kom med planet till Helsingfors på fredagen. Allt gick fint och Zingo väntade vid bagageutlämningen så vi delade taxi till hotellet. Vilket hotell! Kanonfint och fräscht och till ett bra pris! Rekommenderas! Radisson

Vi käkade i hotellets restaurang på kvällen. En mumsig pizza slank ner. Det blev en tidig kväll och trots att jag brukar ha svårt att sova, ensam, i en säng jag inte är van vid, så somnade jag och sov nästan hela natten. Riktigt skönt.

Snart bär det av mot Esport Arena. Foto: privat
 Vi var många svenska löpare som bodde på hotellet så vi delade en taxi till Arenan på morgonen. Det var en otroligt stor och imponerande arena i tre plan. Lekland, innebandyplaner, café, gym och en fullstor fotbollsplan rymdes i denna byggnad. Vi svenskar hade fått två bord att disponera våra saker till. Jag ställde upp mina grejer men hade inte så mycket med. Tänkte mest köra på arrangörens grejer. Men hade köpt med lite smågodis, chips, nötter och sportdryck.
Entre

Det var lite pirrigt att vänta in starten. Men 180 km hade jag som mål det skulle kunna fungera. Jag kände mig stark och utvilad. Mycket sömn och mat de sista dagarna.

Stort! Foto: privat
Starten gick och vi luffsade iväg ett lagomt tempo. Allt kändes bra. Jag käkade lite chips och choklad från arrangörens bord, drack Cola, sportdryck och vatten. Jag drack min egen Vitargo som fungerar bra på mig. Timmarna gick väldigt fort. Snart skulle den stora happening’en vara med varvbyte efter 6 timmar. Första gången för mig. Det gick bra det med. Alla var glada och man vinkade och hejjade på varandra.

Strax därefter, vid 19, skulle första målet serveras, pasta med sås, som det stod i PM. Jag fick en papperstallrik med överkokt spaghetti, nån ljus sås som smakade buljong och några kasslerbitar. Det var verkligen inte gott på något sätt, men jag tvingade i mig alltihop. Längtade efter något riktigt att äta. Jag började må lite illa och magen kändes svullen. Vi 22-tiden fick jag lov att gå på toa. Tänkte att det släpper väl nu. Det gjorde det inte. :(

Så här såg banan ut.
När klockan var 23:40-nånting passerade jag 100 km. jag kände mig stark men inuti mig sa hjärnan att jag måste äta och dricka för att orka. Men jag mådde inte bra. Så fort jag åt något hann jag bara springa 2-3 varv innan jag var tvungen att rusa in på toa igen. Allt bara rann ur mig. Orken försvann.

Vid 1 på natten skulle nästa mål mat serveras. Jag hade lite förhoppningar att det skulle vara något mer att äta men fick till min stora besvikelse veta att det vara samma som tidigare. Den här gången orkade jag få i mig 2 tuggor, sen slängde jag resten. Urk. Sen var det toabesök igen.

Det monotona i att bara springa utan någon kupering satte sina spår i mina lår och mina skinkor. Jag gick till massören. Hon masserade mina skinkor. Då kom krampen i höftböjaren. Det gjorde så vansinnigt ont! Tårarna rann och jag försökte andas genom smärtan. Massören frågade om jag åt och drack ordentligt, men jag försökte förklara att magen lagt av. Hon rådde mig att försöka gå och stretcha. Jag lunkade ut på banan med tårarna rullande nerför kinderna. Det stack i mina underarmar och händerna kändes avdomnade. Detsamma med läpparna och hela munnen. Skumt! Allt kändes bara så hopplöst där mitt i natten. En tjej som hette Johanna slöt upp vid min sida och vi gick tillsammans ett par varv. Tack! Det känns så mycket bättre när man är två.

När klockan var 3 bestämde jag mig för att vila en stund. Planen på 180 km var ju ändå borta. Men betong är hårt och kallt att ligga på så jag hittade aldrig någon ställning som kändes ok. Blev bara stel och kall. Tog en värktablett och började gå lite istället. När sen tabletten verkade kunde jag faktiskt springa en stund. Kraften tog dock slut relativt fort. Gick igen. Strax före 6 tänkte jag vara med på varvbytet och sen gå och duscha. Det är ju onödigt att slita mer på kroppen när resultatet ändå inte blir som jag tänkt. Jag har ju fler lopp inplanerade i vinter. Jag gick in och tog en lång, skön, varm dusch, jag skulle ju ändå inte springa mer. Sen kurade jag ihop mig på min jacka på golvet och en snäll tysk, la sin jacka över mig som ett täcke. Tack!

Jag tror jag somnade till en stund. Klockan segade sig fram. Jag önskade mig hem, hem till min säng, hem till min kära sambo. Men det var låååångt kvar dit. Efter ett tag kom jag på att, tänk om jag bara har 125 km. 3 marathon är ju 126,5 km. Så kunde jag inte sluta! Jag stapplade ut på banan igen och fick se att det stod 128-nånting när jag passerade. Mina stora blåsor på fötterna gjorde ont och gå-varv som tidigare hade legat på 3:30 minuter låg nu på över 6 minuter. Men jag tog mig runt så mätaren slog över till 130 km. Där stoppade jag. Sista timmarna satt jag och tittade på de tappra kämparna som sprang tiden ut. Det är otroligt fascinerande att se hur stark en människokropp är. Att man oavbrutet kan springa i 24 timmar. Makalöst!

Så här dagen efter känns benen stela så klart, men blåsorna gör mer ont. Särskilt de som är under foten. Jag har foppaskorna på mig för jag lyckades inte få ner fötterna i några andra. Jag trodde jag funnit en lösning på fotproblemen men nu kom de tillbaka. Jag måste verkligen få bukt med detta.

Sammanfattningsvis så var det en intressant resa i helgen. Jag träffade lite nya bekantskaper, fick se den stora arenan, bo på ett fint hotell och göra det jag tycker om mest. Att springa. :)
Jag är glad över mina starka ben.
Foto: Privat

Tråkigt att det inte gick som jag tänkt men i samma känsla av besvikelse så är jag ändå nöjd och glad att det ”bara” var magen. Ingen långdragen skada som kan komma tillbaka. Jag var pigg och fräsch fram till att magen havererade. Jag är stark och jag kan!

Jag vill tacka så hjärtligt för alla glada hejjarop som jag fick under tävlingen! Det var jättekul och det känns stärkande att veta att så många sitter hemma och följer med i tävlingen!
TACK! TACK! TACK!


fredag 28 januari 2011

Utmattning är ett tillstånd att sträva efter!

Sitter i bilen på väg mot Arlanda.

Ikväll ska jag ut och äta lite mat tillsammans med andra löpare och Funbeat'are. Riktigt trevligt.

Nu kör vi!!

torsdag 27 januari 2011

Startklar!

Väskan är packad! Lite extra energi i form av chips och godis inhandlad! Jag är klar för start.

Sambon jobbar ikväll och sen åker han direkt till sin innebandyträning. En lång kväll för mig själv alltså. Det är både skönt och ensamt. Jag har packat, tvättat, handlat det lilla extra, duschat o känner mig redo för resa. Jag är inte ett dugg nervös än. Känner mig bara helt lugn.
Imorgon kommer Världens bästa pappa och hämtar mig runt kl 10.00. Då bär det iväg mot Arlanda. Han kör mig till flygplatsen imorgon och hämtar upp resterna av mig på söndag. Kan man ha en snällare pappa?


Idag har jag jobbat ute tillsammans med Bosse så det har blivit ett par km's promenad i solen när vi mätte in de kablar han grävt ner i marken.
Spex! Foto: Privat

Bosse och jag i solen. Foto:Privat
En av våra arbetskamrater ska gå i pension om 2 veckor så vi har tagit lite bilder till en kalender som han ska få *hoppas han inte läser här :)* Jag kastade mig därför upp på huven på Bosses bil så vi fick en rolig bild. Bosse själv klättrade upp i en stolpe och satte sig på ett skåp där. Man måste bjuda lite på sig själv. Jag har haft en toppendag på jobbet trots att det var -16 grader och riktigt kallt om fingrarna.

Hej då med er! Vi hörs på söndag, om jag orkar, eller på måndag!
Ni kan följa mig på tävlingen här -> Espoo 24H
Ni kan även skicka meddelanden till alla löpare. Något som uppskattas väldigt mycket. Kända som okända personer. Det är alltid kul med peppning. Särskillt på sluttampen.
den här sidan kan ni skicka meddelanden.

onsdag 26 januari 2011

Laddning

Första uppladdningsdagen. Jag begav mig till Karlstad för synundersökning. Måste skaffa nya glajjor. Det blir alldeles för jobbigt med linserna på kvällarna när de suttit i hela dagen. 2 par glasögon blev resultatet av resan och de kommer bli klara om 1-2 veckor ungefär. Lite kul. :)

Jag fokuserar lite extra dessa dagar på att äta regelbundet och bra, fin mat. Mycket grönsaker och frukt.
Jag försöker dricka mycket vatten och sova riktigt mycket. Alla depåer ska vara väl fyllda.

Dagens matintag har sett ut så här:

Frukost 9.00 
1 tallrik fil med F-müsli Berries
1 mjuk grov smörgås med Bregott och ost
2 koppar örtthe
Lunch 12.30
Fläskkotlett och ris med sås, grönsaker
1 äpple
Mellis 16.00
1 banan
Middag 19.30

Idag lagade jag en rätt jag hittade i Ica's tidning Buffé. Kyckling med paprika. Det smakade gott men var lite stark. Det var gott med de små kylskåpskalla coctailtomaterna till.
En stor, saftig apelsin blev till efterrätt. De är riktigt goda nu!



Imorgon ska jag packa. :)

tisdag 25 januari 2011

Lycka!

Eftersom jag blev avrådd löpning igår satt jag i soffan och surfade hela kvällen. Blev mer och mer sugen på att springa. Så när det började svida i ögonen kl 21.00 och jag ändå var ensam hemma utan någon att prata med så la jag mig under täcket och somnade. Före det hade jag ställt klockan på 5.20. :)

Imorse hade det kommit lite nysnö. Jag hade ny, skön musik i lurarna och jag dansade fram genom stan. Drottning på vägen. Jättehärligt! Nydyschad och med 2 kokta ägg och en apelsin i magen cyklade jag till jobbet. Jag har gått med ett leende på läpparna hela dagen.
Efter jobbet blev det en kvällstur med Annica. Det gick så lätt och jag vill springa mer och mer! Vilken drog!
Från 24H i Hallsberg. Foto: Lena M Johansson

Nu har jag tänkt vila de resterande dagarna fram till tävlingen. Jag känner mig frisk, stark och pigg. Nu ska jag ha min revansch från Hallsberg då jag fick ont i foten och Skövde, då jag blev sjuk. Nu är det min tur!

STARK!

måndag 24 januari 2011

Löparmagasinet

 Nu är den här! Löparmagasinet!

Löparmagasinet fyller 25 år och ni kan läsa samtliga nummer här, även det senaste.



Slappa slappa slappa

Idag tänkte jag ta ett litet längre pass, ett kortare imorgon och sen vila resten av tiden fram till lördagens lopp. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag var på en välbehövlig massage för mina ben idag. Det var riktigt skönt samtidigt som det gör jätteont på vissa ställen. Massören rådde mig till vila idag. Musklerna hade fått nog med mörbultning. Så nu är jag en lydig flicka och sitter i soffan och slappar istället. Imorgon blir det ett sista pass här hemma. Jag är jättesugen och längtar ut! *lurar på ett morgonpass*


Jag sitter nu och filar på en packlista. Det är svårt att veta hur mycket man ska ha med sig.

Igår var Jörgen här och vi bokade boende i Chamonix på La Croix Blanche. Vi beslutade oss för att åka ner på onsdagen och hem på måndagen. Det blir härliga dagar och det ska bli jättespännande. Vi flyger med SAS och fick flygbiljetter för under tusenlappen. Det tycker jag är ett bra pris!

lördag 22 januari 2011

Sjuk?

Jag börjar få ont i nervösen tror jag minsann. Mår jag inte lite illa? Kan det vara magsjukan!? Det killar lite när jag sväljer. Ont i halsen! Va konstigt det känns i knät. Ajaj.

Psyket spelar mig ett spratt och hjärnan arbetar för högtryck för att finna orsaker att inte springa på lördag. Bara för att jag vet att jag inte får bli sjuk nu så känns det som om varenda bacill och virus attackerar mig med full kraft. Givetvis (förhoppningsvis?) är det inte så. Jag mår bra. :)

I skärgården med sommardäck på isen

Idag sprang jag tillsammans med Annica och Malin. Ett trevligt pass som gick ut i Skärgården och runt via Magasinsvägen hem. Jag provsprang mina Saucony Tangent som jag tänkt att ha i Finland nästa helg. Annica och Malin hade icebug på fötterna och jag sprang "med sommardäck" på isen, Det var lite som i Icebugreklamen, jag spann och de hade finfint fäste. Men det blev trevliga 14,5 km iallafall och så länge jag sprang på gruset så fungerade det galant. Stora delar av vägen var dessutom barmark.
Nova och jag. Foto: privat

Nu har vi Mira och Nova på besök. Underbara små hundar. Jag skulle jättegärna vilja ha en hund. Ett sällskap på löprundan och en go kompis. Jag är jättesugen...

fredag 21 januari 2011

Om en vecka...

Om en vecka sitter jag ensam i Finland. Om en vecka ska jag snart springa i ett dygn. Om en vecka är jag troligtvis lite nervös.

På fredag kl 16 lyfter planet mot Helsingfors. Det tar en timme att flyga dit. Jag landar strax efter 18, finsk tid. Då ska jag försöka ta mig till hotellet. Mikael Forsström kommer med samma plan och ska till samma hotell så jag hoppas kunna slå sällskap med honom. Sen blir det mat, uppladdning och koll på alla grejer innan det är natt-tajm.
Arlanda, snart är jag där igen. Foto: privat
Men först har jag en helg hemma med alla barnen. Jag tänkte springa både lördag, söndag och måndag och sen ev. vila helt. Jag har lite ärenden att fixa med under veckan så tiden kommer gå fort ändå. Jag ska på massage, till optikern och ev jobba lite extra länge på eftermiddagarna.

I morse steg jag upp 5,10 för att springa en runda. Månen lyste rund och det var klart och kallt. En sträcka har ingen gatubelysning men månen sken upp så jag såg ändå. Magiskt! Hela dagen har jag gått med ett leende på läpparna. Tänk vilken glädjespridare löpning är! I LOVE IT!!

torsdag 20 januari 2011

Coolt?

He he, Jag råkade snubbla över en grej...

Visst vore det lite coolt??


 
Bild från tv4.se
Gladiatorerna is back!

Frukost

Frukosten är den måltid jag tycker smakar allra bäst. om jag tränat före frukost smakar den ännu godare.

Idag käkade jag kokt ägg, 2 hårda mackor med avokado och en kopp the. Det blir inte många knop idag för Lillkillen hade feber igen så jag fick stanna hemma från jobbet igen. En dag i soffan framför datorn förbrukar jag inte så många kalorier. Jag satt och läste programmet till UTMB till frukosten. Helt otroligt att jag ska dit! Det känns helt overkligt. Men verkligheten kommer nog växa fram och ikapp under det halvår som återstår.
UTMB's program på frukostbordet.

Konstigt hur saker och ting förändras. Bara för att det blev klart med startplatsen till UTMB så försvann nervositeten inför 24-timmars nästa helg. Det bleknade på något sätt. Nu är alla mina tankar nere vid Mont Blanc, När ska vi resa dit? Hur ska vi bo? Vad behöver jag komplettera med i min utrustning? Hur kommer vädret vara? Frågorna är så många.

Nu måste jag fokusera på 24-timmars. Det är snart dags att sätta sig på flyget till Finland.

onsdag 19 januari 2011

Det är studds i kontorsstolen!

Vid lunchtid idag skulle beskedet komma. Skulle en plats i årets UltraTrail du Mont Blanc vara vigd åt mig? Det blev så!!!! :) :) :) Jag ska dit!

När skulle lottningen vara klar? Hur gör de den? Tar de hänsyn till meriterna eller är det ren lottning? Jag vann ju mina två kvalificeringslopp. Undrar om det bidrog till att jag fick en startplats? Inte vet jag. Jag är galet nervös och glad i alla fall.

Så här glad har jag varit hela dagen. Foto:Privat
Igår besökte jag UTMB's hemsida mååååånga gånger.När jag, strax efter frukost, gick in och kollade så stod där att man skulle få resultat vid lunchtid. Det var supersvårt att koncentrera sig på jobbet men eftersom jag har jättemycket att göra gick tiden hyffsat fort fram till lunch. När jag sen gick in och såg att det stod "To Pay" vid mitt namn så vågade jag först inte tro att det var sant. Kunde det missförstås? Betyder det att jag...? Skulle jag? Nähä?! JOOO!!! Efter lite konfererande med en arbetskompis så kom vi fram till att det måste vara så jag fått en startplats. :) :) Jag studdsade upp och ner på min kontorsstol. Samtidigt som jag är så himla rädd och nervös. Vad har jag gett mig in på?

Kommer jag klara den där krävande banan? Kommer jag klara mig ensam i mörkret på en alptopp? 166 km och 9500 höjdmeter. Herregud! Folk säger att Hultet är en kuperad bana. Den har 150 höjdmeter och är 10 km. 9500 är många, många fler. Flygplan flyger på 10000 meter. Vilka backar! Hjälp! Fokus kommer ligga på att ta mig i mål och få en fin upplevelse.
Det blir mycket backträning i vår och sommar. Men först måste jag fixa min långloppsvinter. 10 dagar kvar till 24-timmars.

Bansträckningen. Foto från UTMBs sida.
Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot augusti.

tisdag 18 januari 2011

Chokladbollar i väntans tider

I väntan på lottningen av UTMB's startplatser har jag bakat chokladbollar. Snart sker lottningen och beskedet om jag kommer till start eller ej blir verklighet. åh, vad det är spännande!

Lite lättare chokladbollar
2,5 dl havregryn
3 msk kakao
1 msk vaniljsocker
75 g socker
1 ägg
1 msk smör
1-2 msk kallt kaffe
Blanda allt och rullar bollarna i något gott.

Jag är galet sugen på att röra mig efter 2 dygn inomhus med sjukt barn. Men jag har bestämt mig för att vila idag också, men imorgon då....

3 år

Idag är det 3 år sedan jag sprang mitt första "rena" marathon. Det var i Dubai. Jag hade önskat mig pengar i 30-års present och fått med mig familjen. Våra goa vänner bodde i Dubai då så vi bodde hemma i deras hus. De visade oss runt och vi fick uppleva och se väldigt mycket på våra 10 dagar i detta spännande land.

Läs mer om min upplevelse här>>

Mycket vatten har runnit under bron sedan dess. Eller snarare, många km'ar har lagts under mina fötter.

11 dagar kvar till 24-timmars. Jag tog det jättelugnt igår eftersom jag var hemma och VAB'ade och idag ska jag också vila. Sen blir det lätt löpning några pass innan det blir vila de sista dagarna. Jag känner mig trygg och tycker att jag tränat på bra i höst. Under November sprang jag längst av alla månader under hela 2010 med nästan 36 mil. Så jag hoppas kunna hålla mig i rörelse hela dygnet och komma många mil.

måndag 17 januari 2011

Skidhelg

Nu är jag åter hemma efter en härlig helg i Sälen. Det blev två längdskidpass på lördag och utförsåkning på söndagen.
Jag har en kompis som är en kul kille. Han är spontan och får för sig roliga saker som att han vill åka Vasaloppet i år tex. Han åkte upp till Sälen över nyår, köpte utrustning och började träna. Vi tog med honom till Sälen i helgen. I lördags käkade vi frukost och sen skulle pass 1 avverkas. Längdspåret ligger precis bredvid stugan så det är bara att ta skidorna i handen och knalla dit. Vi körde iväg och tog sedan höger i alla korsningar för att hålla yttervarv hela tiden. När vi kom tillbaka stod det lite över 20 km på klockan. Jag hade tappat lite krafter eftersom vi varken hade med nåt att äta eller dricka.
Vi gick tillbaks till stugan och käkade lite lunch, duschade och försökte ladda om. Nån timme senare var vi på väg ut i spåret igen. Denna gång med packning som pannlampa, pepparkakor och vatten. Nu hann det bli mörkt innan vi kom tillbaka och termometern visade -10 och snön yrde i blåsten. Vi körde samma sträcka som tidigare men åt motsatt håll. Lustigt hur slät mark kan bli uppförsbackar bara för att man byter håll?! ;)

Det kändes bra och det känns som om jag får till tekniken bättre och bättre. Jag kände mig pigg och fräsch efteråt så jag har goda förhoppningar att slå min gamla tid i Öppet Spår. Bara inte förutsättningarna blir alltför dåliga, vädermässigt.

Söndagen ägnades åt utförsåkning. Vädret hade dock slagit om så det var plusgrader, regn och dimma. Inte så kul att åka då. Det blev ändå ett par timmar i backen innan hemfärd.

Idag blir det vila för benen och imorgon hoppas jag att jag kan få tid till ett löppass. Lillkillen är sjuk så jag är hemma med honom.

fredag 14 januari 2011

Händerna i tvåan...

Imorse stack jag iväg på spinning. Kan inte låta bli att tycka att det låter lite roligt med, "händerna i tvåan". Kan missuppfattas faktiskt. :D

Det är så himla kul! Passen på Galaxen med Gunilla bara flyger fram. Swosch, och så är det slut. Vill inte. Vill bara fortsätta. Bra musik. Tjo och tjimm och hejjarop. Jag gav järnet.

En riktigt bra spinninginstruktör! Foto lånat av internet.

Nu ska jag åka och jobba. Nyduschad, pigg och glad! I  eftermiddag bär det av till Sälen. Imorgon ska jag åka längdskidor. Ett pass på förmiddagen och ett på eftermiddagen, har jag tänkt. Här ska filas på tekniken. som jag är mindre bra på. Öppet spår, here i come!

Det är bara 2 veckor kvar till 24-timmars i Espoo. Det är nästan så det börjar pirra lite i magen när jag tänker på det. :)

torsdag 13 januari 2011

Nya tightsen är här!

Mina nyinköpta kompressionstights har kommit! De satt jätteskönt! det ska bli enormt spännande att springa och skida i dom.
Jag köpte även en sport-BH av samma märke, CW-X från Supplystation.

CW-X kommer byta distributör i Sverige vilket betyder att SupplyStation kommer sluta sälja märket. De kommer därför sälja ut sitt lager så grejerna var nersatt i pris. Me like! Men synd om man gillar grejerna och inte kan köpa mer sen. Men det löser sig nog.

Om dessa grejer funkar bra kommer de att användas flitigt. Jag gillar ju mina kompressionsstrumpor så jag tror detta kommer bli perfekt.

onsdag 12 januari 2011

Halkfritt!

Jag har ett par Icebug Pytho. De ger sjukt bra grepp på vintern och i blöt och halkig terräng. MEN mina fötter passar inte i skorna. De ger mig köttiga skavsår. Kortare rundor kan jag använda skorna om jag tejpar och smörjer innan.
Idag kom sambon hem med dubb (som är avsedda för hjulen på tex truckar). Han hade sett sådana och tänkt på mig (Kärlek! <3) och hjälpte mig att skruva i dubben i ett par nästan uttjänade skor.
Icebug vs hemdubbade skor. Foto: Privat
Jag har nu varit ute en mil på snöiga och framförallt isiga vägar och jag har inte halkat en gång. Det gick himla bra. Jag har inte lika många dubb som i icebugskon men ändå ett bra fäste.
Gött när man kommer till en bra lösning som dessutom är billig!

Hittade också en film på Runners World om ett annat sätt att dubba sin skor.

tisdag 11 januari 2011

Dubbelbokad

Eftersom mycket snö har regnat bort och skidspåren här i Kristinehamn var helt förstörda så gjorde jag upp med min kompis att åka till Filipstad och köra lite skidor. Trots att det bara ligger 5 mil norr ut så ligger snön kvar där och spåren var superfina.

Det var meningen att vi skulle åka upp under onsdagen men sen körde det ihop sig för kompisen och vi bokade om till tisdag (idag). ”Det är ok”, sa jag ”Jag har inget inbokat.” Så vi bestämde att åka upp på tisdag eftermiddag.

Det jag hade glömt bort då, var att jag gjort upp med syrran att köra Kick n’ box på tisdag kväll.

Vad gör man då? Jo man kör dubbelpass så klart!

Skidspåren i Filipstad var mycket fina och väl underhållna. Det var riktigt skojigt och jag tycker själv att jag börjar få lite snitz på åkningen och kom under 5 min/km. Jag hann vara hemma 45 minuter mellan passen så jag hann med 2 leverpastejmackor och en skön dusch. Sen bar det iväg mot kampsportens hus. Ett riktigt bra och svettigt pass med träning för hela kroppen. Dessutom jättekul!

Syrran är lite kortare än mig och har en liten bebis hemma så hon ammar. Det betyder att man måste boxas i magen, dvs låååångt ner. Så vid varje slag fick benen ett extrajobb och jag fick gå ner som nästan i ett utfallssteg. Härligt för benen!
Dagen summeras alltså med dryga 18 km skidor och 90 minuter kick n’ box. Jag är skönt mör i armarna! :)

Imorgon hoppas jag kunna springa lite. Det borde ju gå med dubbskorna.


Hundfjället. Foto: Privat

Till helgen åker vi nog till Sälen. Då ska jag åka skidor hela dagarna :)

måndag 10 januari 2011

Vikarie för vikarien

Idag var jag riktigt springsugen. Men gatorna ser ut som bandyrinkar och det är en fara för hälsan bara att gå så jag fick träna inomhus istället. Jag hängde med en arbetskamrat på spinning.

Ordinarie ledare var sjuk, så de hade satt in en vikarie. Vikarien hade halkat på all #"&¤/%"¤# is ute och kunde inte medverka så de satte in en vikarie för vikarien. Detta var den mest tystlåtna människa de fått tag på. Inga hejjarop, inget tjo och tjimm. Bara enkla små korta kommandon, utan mikrofon. Musiken spelades så tyst att en av deltagarna till slut bad henne att höja. Fel person på fel plats. Jag fick svettas lite iaf. :)

Idag har jag shoppat! Ett par slalomskidor till min yngsta, en kasse "bra-o-ha-grejer" på Ikea och kompressionstights och en ny sport-bh från Supplystation. Det ska bli riktigt intressant att springa i tightsen. Jag gillar ju mina kompressionsstrumpor väldigt mycket. Kläder som kramas verkar ju vara min grej.

söndag 9 januari 2011

Funderingar

När jag har tränat brukar jag ta med min sport-BH in i duschen. Där får den ligga tillsammans med tvål- och schamporester och sköljs sedan ur. Det gör att det dröjer lite längre innan den börjar lukta illa. Sen hängs den på tork i duschen.
Igår när jag duschade såg jag att det är reflexer på min favvo-BH. Varför, frågar jag mig. När det är så varmt att man springer utan tröja, då är det sommar och ljust. När det är mörkt använder jag tröja och/eller jacka och reflexväst.

Shock Absorber. Min bästa sport-BH. Foto: privat
Har ni någon bra förklaring varför det är reflexer på BH?

torsdag 6 januari 2011

Avundssjuk

Aaaaaaavundssjuk, jag är så aaaaavundssjuuuuuk! Nanne Grönsvalls låt nynnas i mitt inre.

Jag läser tex. om MarathonMia som tränar NMT med massor av folk tidigt på morgonen. Intervallpass med löparklubbar.
Jag läser om Miranda som springer ett spontant långpass över Stockholm och får sällskap av andra.

Jag vill ocksååååååååå! :) Jag är jätteglad för er skull och önskar jag fick vara med också.
Jag vill ha någon att dela mina äventyr med. Någon att planera med ,någon att resa till tävlingen/träningen med. Någon att dela upplevelser längs banan med, någon att dela eftersnacket med.

Jag skulle inte vilja bo i Stockholm, absolut inte. Jag är alldeles för bonnig och lantis för det, men jag vill ha det som träningen erbjuder i en storstad. Sällskap, möjligheter och utmaningar.

Jag blir sporrad av att läsa om er storstadsbor iaf och jag blir jätteinspirerad och det hjälper mig i min träning. Tack för att ni delar med er! <3

onsdag 5 januari 2011

Toka!

Snön vräker ner. Vägen är oplogad och det är snö och vitt överallt. Mitt på vägen, där i det snöiga Värmland springer en toka och sjunger. Hon har Jay Smith's röst som sjunger Madonnas "Like a prayer" i ipod'en, Hon sjunger högt och armarna står rakt ut, som vingarna på ett flyplan. Hon är lycklig och flyger fram genom snön och energin och musiken bär henne framåt i modden. Inte en bil i sikte, kanske är det tur för färden går som en slalombana mitt i vägen.

Tokan är jag :)

tisdag 4 januari 2011

Shit pomme fritt!

Jag vet inte hur jag ska klara mig ur detta. Mina fingrar bara knappade. Ensam. Mörker. Uppför, Stenigt. Brant. Nerför. Vackra vyer. En otrolig natur. En enorm upplevelse. Ett mål. Mitt mål. Jag har anmält mig till lotteriet till UTMB.

Jag har ju länge tänkt och funderat. Vägt mellan ja och nej. Är det verkligen värt all träning? Är jag beredd att satsa all tid som krävs? Orkar jag? Vill jag?
Ska jag göra det, ska jag göra det nu! Livet är för kort för att inte göra det man vill. Det är nu jag är som mest tränad. Det är nu jag har mina kvalificeringspoäng (som jag jagade i Norge 2010). Visserligen räcker de för start 2012 också men varför skjuta upp det? När min kompis Jörgen skickade in anmälan till CCC gjorde jag det bara. Jag anmälde mig!
Om jag kommer med så kommer min sommar präglas av backar. Det får bli löpning i slalombacken med rygga på ryggen. Det ska bli lite kul detta! Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot den 26 augusti. 166 km och 9500 höjdmeter.

Igår var det rekordtid på skidorna! Spåren var klockrena och trots att jag kände mig frusen och omotiverad när jag klädde om så susade jag fram i spåret. Det var så himla kul! Synd att det var min lunchrast annars hade jag gärna fortsatt en lååång bit till. Jag har aldrig åkt skidor så fort. Jag kände mig som Gunde Svan, typ ;D

Idag vräkte snön ner. Jag begav mig ut på ett lunchpass och vägen var täckt av 10 cm nysnö. Det blev ett steg fram och ett steg bak och två åt sidan kändes det som. Bra träning! Sånna pass stärker en sen när det bli barmark. Då går det lätt!

söndag 2 januari 2011

En bra start på året!

Nyårsdagen tillbringades ute i solen tillsammans med sambons familj. Vi grillade korv. Solade och njöt. Det kändes mer som en dag i mars än som nyårsdagen. Solen tinade snön på taket till vindskyddet så det droppade vårlikt. Mys mys.

Idag har jag gjort något jag inte gjort förut. Sprungit på sjön. Min springkompis Jörgen skulle med idag och föreslog denna aktivitet. Han tog med sig isdubbar och vi begav oss ut. Solen lyste och det var helt sagolikt vackert!






Privata foton.
Det blev också ett väldigt jobbigt och bra pass i den djupa snön. När vi återfick fast mark under tassarna bar det av på små grusvägar där det endast hade åkt nån bil eller nån häst hade farit fram. Det blev ett steg fram och ett steg bak. Mer träning på samma sträcka alltså. Bra!
25 härliga, vintriga km'ar. Nu ska jag ta lite glass tror jag. Det gillar jag!

Glass med chokladsås, mums!

lördag 1 januari 2011

Årskrönika 2010

Vi lägger ett år till, till samlingen. Ett riktigt bra träningsår. Det var året då jag för första gången vann en löpartävling. Jag har nått mina mål med råge och jag mår bättre än någonsin. Livet ler mot mig jag är glad och jag njuter av livet.

2009 sprang jag 197 mil. I år hade det varit kul att nå 300 mil men en förkylning i december och Sälenresan satte käppar i hjulen så det blev "bara" 283 mil. Jag känner mig ändå riktigt nöjd med det.
Jag vann min första tävling i Täby Extreme Challenge 160,9 km och min ultradebut utomlands i Kristins Runde i Norge på 82 km gick ju också strålande och jag var först i mål.
Jag har snittat lite drygt 53 km löpning per vecka under året och varje pass har i snitt varit 16,8 km.

Min ultradebut utomlands. Seger i Kristins Runde, Norge.
59% av årets dagar, dvs 218 dagar av årets 365 har jag tränat.

Sommaren dominerades av löpning med fokus på Skövde 24.timmars. Tyvärr blev jag sjuk och kunde inte ställa upp. Det var bara en ynka förkylning så jag är ändå glad. Det kunde ju varit en långdragen skada. Jag ser fram emot revanschen om en månad i Espoo.

2010 var ändå ett lyckligt år. Jag är riktigt glad och trygg i mitt liv. Jag trivs fantastiskt bra med mina goa barn och min underbara sambo.

Jag startade 2011 med en promenad med Mira och Nova (svärmors hundar) i soluppgången. De flesta låg nog hemma och var trötta efter nyårsfirandet så det var lugnt ute. Solen lyste och det var bara någon minusgrad. Jag laddade in den positiva energin promenaden gav mig. Jag reflekterade över situationen och kände in varje andetag. Andades. Levde, Fanns. Kände tacksamhet för det fina liv jag har.

Imorgon ska jag göra årets första långpass, ~30 km. Det ska bli skönt. Det var längesen nu.

2011 kommer bli ett ännu bättre år. Jag har kalendern fullmatad i vinter och ska sen ta det lite lugnare innan det blir nya äventyr i höst. Vilka tävlingar det blir låter jag framtiden utvisa.