söndag 28 november 2010

Del 1 av min önskelista

Vinden sliter i mitt hår. Kylan biter och river mig ansiktet. Snöflingorna sitter som kaststjärnor i mina ögon. Jag njuter varje sekund!

Det är snöstorm ute. Det blåser åt alla håll - aldrig medvind, bara piskande vindar med vassa snöflingor. Termometern visar -7 grader men med vindens "hjälp" känns det kallare. Den kalla luften kyler mitt ansikte. Men inombords sprids värmen. Värmen från alla endorfiner som dansar runt i min kropp.
Jag pulsar fram i snön. På vissa ställen är det 20 cm djupt. På vissa ställen är det barmark. Jag hoppar över snödrivor, en stor sten och ett omkullfallet träd. Vinden har gjort naturhinder till mig. Jag känner hur skorna greppar i snön och hur benen trycker mig uppför backen. Jag gläds åt naturen och min kropp som tar mig fram genom skogen. Inga protester, den bara fungerar, som en urstark maskin. Jag svävar. Jag fyller mina lungor med skogens syrerika luft.

När jag sen kommer in hemma, glad lycklig och med rosiga kinder, är jag fylld av energi. Jag är redo att fightas med vardagsbestyren och allt vad det innebär. Jag står där på dörrmattan, lite starkare än jag var före min löprunda. 

Jag önskar att alla människor får känna den lycka som löpningen i naturen ger. Det får bli min första önskan på min lista till tomten.

lördag 27 november 2010

10 av 10

Jag har 10 av 10! 10 riktiga tånaglar. Ingen är blå, ingen är lös och ingen är halv! Det har inte hänt på jättelänge! 

Undrar om det betyder att jag sprungit för lite? Eller för kort? Eller betyder det att jag äntligen har hittat rätt i skojungeln? Oavsett är jag riktigt lycklig för detta! Det är 63 dagar kvar till 24-timmarsloppet i Espoo och då ryker väl nån nagel antar jag. Så jag njuter i ungefär 2 månader till.

De senaste passen har jag kört i mina nyinköpta Saucony Xodus 2,0. Den har riktigt bra grepp i snön, trots att det är en odubbad sko. Jag är varm och skön om fötterna och får inga blåsor. Ett bra betyg från mig!

Jag har även fått förmånen att testa Salomon XT Wings. Salomons första "door to trail" sko. Den satt riktigt skönt på foten och det ska bli spännande att se hur den känns ute i friska luften. 

Mera testresultat kommer! :)

tisdag 23 november 2010

Jag har skaffat en ny!

Länge har drömt, länge har jag suktat, spanat och frestats. Nu har jag gjort det!

I fredags kom han hem till mig, min nya telefon. :) En Iphone 4! Än så länge har jag bara haft den och lekt med eftersom mitt telefonnummer ännu inte har flyttats dit. Men en helt ny värld har öppnats och jag tycker det är jättekul. Vilket behov jag skaffat mig. Men det är ju en nyttopryl också. Jag kan ju dra nytta av den i många situationer. Vägbeskrivningar med gps, vädret, mail, fejjan och mycket, mycket mer. Allt kommer gå mycket lättare och bli roligare. :)

I dagarna två har jag slappat efter helgens hårda pass. Jag har haft ont i mitt knä som gick rakt ner i den isiga leran. Jag är blå på låret, knät och ena underarmen. Idrottsskador...

Imorgon ska jag nog ta mig ut en sväng på lunchrasten iaf. Hoppas bara inte den omtalade snöstormen kommer och tar mig då.

söndag 21 november 2010

Snöig trailrun med inslag av varg!

Igår lördag lyxade jag till med en hel vilodag. Det var riktigt skönt. Jag och sambon hängde mer Per till Factory Outlet i Vingåker. Jag tänkte köpa jeans, men fick se en baksida av träningen. All löpning har skapat om mina ben. Vaderna och låren har fått sig lite muskler och i förhållande till midjan är de stora. Så alla jeans jag provade satt som ett korvskinn över vaderna och låren och var för stora i midjan. Det fanns säkert mindre storlekar som passade i midjan med de fick jag inte upp så långt eftersom vaderna satte stopp. Jag kände hur det pulserade i vaderna när jeansen satt på. Suck! Jag började leta efter baggy-modeller men det fanns inga. Så jag kom hem med ett vantar till sonen. Han blir säkert jätteglad när han får dom imorgon. Jag får fortsätta min jeansjakt.

Idag tog jag bilen till Karlstad för att springa Kilsleden tillsammans med två grabbar. Det var sjukt jobbigt med all snö som kommit och terrängen var bitvis mycket brôtig. Jag dök på näsan 4 gånger varav 2 då jag slog i knät ordentligt. Aj, aj. Alla vattenhål var isbelagda, med snö ovanpå så det var riktigt lurigt och plötsligt bar inte marken och man sjönk ner i det iskalla vattnet. Jag fick hela tiden koncentrera mig på vart jag skulle sätta fötterna och det var lite jobbigt att titta ner i den vita snön hela tiden.

Bild lånad från Djurskyddet Sverige.
När vi passerade Karlstad Flygplats såg vi en varg!!! Det var mycket mäktigt. Den stod ca 30 meter från oss och sprang sen vidare in i skogen när den fick syn å oss. Häftigt!

47,3 km blev det och ett riktigt bra träningspass. Summerar veckan med 11,7 mil.

torsdag 18 november 2010

Te med sugrör

Armarna skakar, trött, hela jag skakar, trött, orkar inte vara vaken, trött, hungrig, trött, lite illamående och helt SUPERNÖJD!

Jag har länge försökt finna en "slagpåse" (sparringpartner) till kick n box träningen. Aldrig passar det någon som vill. Man tränar två och två på dessa träningar, en håller i pad'sen och en slår/sparkar. Idag tänkte jag att nu tar jag tag och biter i de sura hornen och går dit själv. Om ingen mer gått dit ensam så får jag köra med instruktören, vilket jag gjort en gång och det var det hårdaste pass jag gjort i hela mitt liv. Kul! Men så kom jag på att Per och jag kört kick n box en gång så jag lyckades få tag på hans telefonnummer och han ville gärna följa med.

Det var så himla kul! Svetten sprutade och mina endorfiner steg i höjd med taket! Bra allroundträning som jag ska fortsätta med nu.

Men jag är galet trött i armarna och någon tekopp orkar jag nog inte lyfta, varken idag eller imorgon. Sugrör är en bra uppfinning. Då kan man låta armarna vila och ändå få i sig sitt te. :)

måndag 15 november 2010

Dubbla löppass är dubbel glädje.

Inte orkade jag hålla mig till efter jobbet inte... 5.15 ringde klockan och jag drog på mig kläderna och stack ut en tur på morgonen. Himla härligt! Knappt en bil i sikte. Som min träningskompis Jörgen säger; vid den tiden är man kung på vägen. Bara att springa hur man vill. 11 sköna km'ar blev det innan det var dags att lämna barnen på fritids och sticka till jobbet. Hungrig som en varg var jag när klockan äntligen blev 9.00 så jag fick lite frukost i magen. Men snabbt blir jag mätt igen. Det är lite skumt det där. När jag tränar blir jag mindre hungrig. När jag vilar sen är jag hungrig konstant. Undrar vad det beror på?

Efter jobbet snörde jag på mig skorna igen och den här gången slutade det med dryga 21 km. Så idag har jag sprungit längre än jag gjorde på hela förra veckan. En bra start på veckan!

Nu ska jag åka på bio i Karlstad. Saw på 3D. Det ska bli himla läskigt! Tur älsklingen är med så jag kan hålla handen.

söndag 14 november 2010

76

Stora, svarta siffror på funbeat. Nedräkningen till 24-timmars tävlingen i Espoo, Finland har börjat. 75 dagar kvar tills flyget lyfter.76 dagar kvar till start.


November och december ska vara mängdmånader är det tänkt. Kanske är det inte de månader på året som jag känner för att springa så mycket på. Men nu är målet klart och tydligt. Jag ska göra det! Jag ska komma väl förberedd till tävlingen och jag ska nå mitt mål!
Förra veckan var en fin mängdvecka med nästan 15 mil, denna veckan har varit en barnvecka med endast 3 mil. Återhämtning och laddning inför en ny mängdvecka. Lång och långsam träning. Jag är tokspringsugen och längtar efter imorgon och rundan.

Jag hade planer på att försöka ta mig iväg på en kortis på förmiddagen idag, men sov så länge så jag hann inte innan vi skulle iväg till svärmor på kalas. (Jag måste verkligen prioritera sömnen när jag kan. Har haft stora sömnproblem senaste månaden så när jag kan sova så tar jag tillfället i akt.) Tänkte sen lämna barnen till pappan, för en stund på fars dag, men han hade annat planerat så det blev inget idag.Jag körde träningsfilmen till min pilatesboll istället. Så nu är jag skönt trött i magmusklerna.

Den tyngsta biten på ett träningpass är från soffan till ytterdörren. Imorgon kommer det bli en kakbit för mig. Snart är det imorgon. Snart får jag mina endorfiner igen. Snart får jag springa igen. :)

fredag 12 november 2010

Motivation del 1

Att vara motiverad i sin träning är viktigt. Allt blir en spiral. Motivation ger längtan, längtan att få ge sig ut och jaga de endorfiner som frigörs. Endorfinerna ger ett beroende. Beroendet ger motivation och längtan.

Foto: Privat
En grej som gör att jag behåller min motivation är att jag inte alltid har möjligheten att träna. Jag får längta lite. Önska mig. Jag har inte alltid tiden att ge mig ut på en löprunda. Det ger en längtan som gör att när väl tiden ges spelar det ingen roll om solen skiner eller om regnet piskar mot rutan. Jag har längtat efter den stunden och då blir också passet av.

Det är klart att jag har dagar då motivation lyser med sin frånvaro. Om jag ändå ger mig ut då, känns det så skönt efteråt. Jag besegrade mig själv. Det brukar stå en bil parkerad på gatan ett kvarter härifrån. En bil med registreringsnummer GUT XXX (gut=Bra på tyska). Den brukar jag uppmärksamma lite extra när jag passerar en sån dag, bara ett par hundra meter innan jag är hemma igen. BRA säger jag till mig själv. Bra att jag tog mig ut trots att jag var omotiverad. Bra att jag sprungit. Jag är bra idag. Den känslan hjälper mig nästa gång motivationen tryter.

Man ångrar aldrig ett pass som blev av, bara pass som inte blev av. Det är också en tanke som hjälper mig.

torsdag 11 november 2010

Wiiiiiiiiiii!

I did it! Jag klarade det! Jag stammade inte. Jag svimmade inte och jag tappade inte tråden. Jag grejade föredraget för Rotary, Check!

Oj, vad jag hade ont i magen,det var så många fjärilar i min mage att det kändes som den skulle spricka, hjärtat bultade så jag tyckte det ekade i hela Kristinasalongen. Men det gick ändå rätt bra tyckte jag. Jag tror jag höll det på en bra nivå och de som jag pratade sa att de tyckte det var intressant. Så jag är riktigt skitnöjd, glad och stolt att jag gjorde det! En av mina största utmaningar hittills. Skönt!

Hultets milspår. Orörd snö. Vackert, men jobbigt att springa i .Foto: Privat.

Harberget i vinterskrud..Foto: Privat
Efteråt firade jag med löprunda tillsammans med Jörgen. Det gick inte alls fort men det var otroligt vackert väder med snö och sol. Lite lättare än gårdagens snöpulsande på Hultet. Det var riktigt slitigt. Fötterna for åt alla håll. Men mer träning på samma sträcka. Bara positivt!

måndag 8 november 2010

KUL-helgen

Varje år anordnar Kommittén för Ultradistanslöpning (KUL) en KUL-helg.
Man träffas på fredagen, äter en bit mat, övernattar, springer en tur på lördagen, lyssnar på ett intressant föredrag, övernattar o springer sedan en sväng på söndagen innan man åker hem. För mig var det andra året jag deltog men definitivt inte sista!

2010 var det Bålsta IK som arrangerade KUL-helgen och den skulle äga rum i Bredsand utanför Enköping. Jag installerade mig på fredagkvällen, fick mat och träffade nya och gamla ultrakompisar.
Lördag morgon kl 8.30 begav vi oss iväg längs Upplandsleden. Den startade precis bakom vandrarhemmet som vi bodde på. Det var ett par minusgrader, i stort sett vindstilla och soligt. Gruppen splittrades snabbt och vi bildade små grupper. Det var blött bitvis men en trevlig och fin vandringsled. Vid 15 km var första stoppet. Där stod Robert med våra grejer som vi packat in i hans bil, Cola, choklad, mandelmassa och sportdryck. Vi fortsatte längs leden och kom till slut fram i ett litet samhälle, Veckholm,. Därifrån fick vi springa längs landsvägen. 20 km asfalt längs en väg var väl kanske inte jätteroligt men ändå gick det relativt fort. Ett stopp på vägen också vid Roberts bil. Vid marathonpasseringen mötte Robert upp igen och det var dags att åter springa in på Upplandsleden. Motionsspår avläst skogsstig och snart var vi framme vid vandrarhemmet igen. 48,83 km blev dagens pass med 6:17/km i snitt.

Lördagkvällen ägnades åt matintag i stora lass och Andreas Falk som pratade om inspiration. Han berättade om sin väg som ultralöpare.

Söndagens runda skulle gå norr över så vi startade med att springa de 4-5 km in till Enköping, genom stan och ut på deras militärområde. Där blev det skogsvägar, grusvägar och lite asfaltslöpning innan Robert mötte upp med lite godis för magen. Efter lite navigeringsbekymmer och råd från lokalbefolkningen och läsande på postlådor fann vi rätt väg och fortsatte längs den Uppländska landskapen. En hel del grusvägar men även idag var det någon mil längs landsvägen på asfalt. Det blåste lite mer så det var skönt när man vände neråt och fick lite medvind. Med 13 km kvar mötte Robert upp igen och hade värmt glögg på motorblocket som smakade himla gott. Jonas, som var med första 15 km men fick springa hem pga ett ont ben, kom med kaffe. Mums! Avslutningsvis sprang vi längs järnvägen och genom Enköping och ut till Bredsand igen. 47,33 km med 6:10/km i snitt.

söndag 7 november 2010

Veckorekord!

Nu är jag åter hemma efter en helg i Enköping med många trevliga ultralöpare. Igår kväll var Andreas Falk på besök och höll ett inspirerande och roande föredrag. Vi har haft strålande sol och någon minusgrad. Helt perfekt.

Summa kardemumma av vecka 44.

Veckans rekord: 146,8 km löpning denna vecka. Det är 10 km längre än vad jag tidigare gjort på en träningsvecka. Det känns himla bra och benen känns fräscha trots alla mil.
Veckans "jag är så nöjd med": Min bil! Den är bara såå himla bra. Den tar mig överallt till en billig penning, startar jämt och bara fungerar. Sånt gillas!
Min son har fått i uppgift att berätta om sina föräldrar i skolan. Han gillar också min bil!
Veckans upptäckt: Kompressionsstrumpor! Jag har inte tidigare provat att springa med dom utan haft dom mest i lådan och dragit på mig dom efter nåt pass då och då. Men nu i helgen provade jag springa med dom och jag är helt såld. Över 95 km på dagar och benen känns precis som vanligt. Inga blåsor och ingen trötthet/stelhet. Inte vet jag om det är strumpornas förtjänst eller ej men jag gillar dom skarpt. Visst är det ju i saftigaste laget med 595:- för ett par strumpor men som det känns nu är de väl värda varje krona.
Veckans bästa: Att få komma hem till sambon efter en träningshelg. Fylld av endorfiner och med många trevliga km'ar med likasinnade är jag äntligen i hans famn igen.

Livet är allt bra gött. :)

torsdag 4 november 2010

Funbeatpass i Karlstad

En av mina favoritsidor på nätet är Funbeat. Där har jag min träningsdagbok och läser på forumen. Man roas, inspireras och man lär sig saker. Mycket trevligt. Man kan ta ut statistik och se tex hur en länge man vilat eller trappat upp efter en skada och man kan se tillbaka hur man lagt upp träningen inför en tävling som gått extra bra eller dåligt.
Något man också gör är att få kontakt med nya människor med samma intresse. Idag åkte jag över till Karlstad och sprang en runda tillsammans med två andra Funbeat'are. En som är bosatt i Karlstad och en som var där på besök. Himla trevligt!

Nu är väskan packad inför KUL-helgen i Enköping. Jag ser fram emot denna helg och det ska bli många goa mil på nya outforskade vägar.

onsdag 3 november 2010

Var nöjd med allt som livet ger...

så sjunger Baloo i Djungelboken. Och det ligger nånting i det. Och inte så lite heller.

Barnen säger ibland, om vi ska fika, om det får en bulle till. Svarar jag då nej, blir reaktionen Åhhhhh. Men då brukar jag säga dom; Var nöjd med att du fick en bulle istället för att vara missnöjd med att du inte fick två.
Man strävar och längtar, Bara jag får ..., När köket är klart..., När jag gått ner/upp 5 kg, eftersommaren då ska jag... osv. Men alla dagar som går är faktiskt livet. Njut av dagen men sluta inte drömma och ha mål. Var nöjd med du har här och nu också. Lev varje dag.

Det är ditt liv och du bestämmer hur det kommer att bli. Njut av det! Det går inte i repris.

Idag var jag till blodcentralen och lämnade plasma. Där läste jag i en tidning att optimisten lever 7 år längre än pessimisten. Hur de kommit fram till detta har jag dock ingen aning om men 7 ÅR!  Om det nu stämmer så tänk vilka sköna, glada 7 år detta är. Vilken tur att det inte var tvärtom. ;) 7 år till av elände liksom. :D

tisdag 2 november 2010

LL

LL - inte som i Lidingöloppet utan som långt och långsamt. Sånt gillar jag och ägnar mig åt denna vecka.
Den här veckan blir det många mil.
Måndag  18,7 km
Tisdag 14 km
Onsdag simning
Torsdag ca 15 km
Fredag vila och resa till Enköping
Lördag ca 50 km
Söndag ca 50 km

Denna dag bjöd väl inte på det bästa vädret med mörker, ösregn och blåst. Men inget stoppar mig! Det är bara att bestämma sig. För har man väl bestämt sig så blir det så. Byta om, ut genom dörren och iväg. Svårare är det ju egentligen inte.

Nu myser jag under en filt i soffan med en kopp the medan regnet smattrar mot rutan. Jag gillar hösten.