Nu har gråtit till och från hela dagen. Nu får jag ta mig i kragen! Det blir inte bättre och jag kan inte ändra på att jag blev sjuk. Nu är det som det är! Det är klart att det kommer en tävling där jag inte kan vara med. Jag har ändå hållit på i fem år utan att bli sjuk, bryta eller stryka mig från en tävling. Klart det kommer förr eller senare. Tävlingen var mitt andra stora mål detta år och mycket tid och fokus har lagts på denna dag. Jag har räknat ner och planerat. Jag har fantiserat och drömt. Nu blev det inte så.
Jag gjorde ändå rätt som stannade hemma för jag har feber och är inte alls kry. Jag hade helt enkelt inte orkat och kanske dragit på mig värre skador som tar längre tid att läka än en simpel förkylning.
Det är bara och bryta ihop och gå vidare. Och idag har jag verkligen brutit ihop så nu reser jag mig, starkare än tidigare och går (springer) vidare. Man får vara ledsen och besviken. Det viktiga är att inte fastna i det och bli sur och bitter. Nu ser jag framåt! Mot nästa mål. Jag kan vända mig om och se tillbaka att jag var stark och tog ett klokt beslut som gynnar min framtid.
Om tre dygn sitter jag på Landvetter och väntar på flyget. Åh, va det ska bli skönt!
Mot en solig och varm framtid med min älskling! Sen en vacker, mysig och springig höst.
Jag tror att du gjorde helt rätt! Ibland är det bäst att avstå, det finns 1000andra tävlingar att köra istället för att göra slut på sig i en tävling.
SvaraRadera