Jag skriver...

onsdag 30 juni 2010

So close, no matter how far...

Metallicas fina ballad väcker mig 5.15 Regnet dånar utanför. Jag är inge sugen på att ge mig ut. Men jag går upp och klär mig, smörjer fötterna och snörar på mig skorna. Man ska aldrig boka av ett träningspass innan man klätt sig. Så jag står där på hallmattan, färdigklädd och lyssnar på regnet som tilltar. Så jag bestämmer mig för att ta av mig igen, men eftersom jag smörjt in fötterna och låren med Sportslick så får löparkjolen och strumporna vara på när jag kryper ner hos min älskling igen under det varma, goa täcket. Regnet smattrar på rutan och jag somnar om igen och får sova en timme till.

Istället fick det bli en löpning hem från stugan ikväll. Det regnade nu med men nu spelade det ingen roll. Det var bara skönt.

På måndag är det 33 år sen jag föddes. Av min pappa önskar jag mig sällskap och barnvakt i Vansbro på tisdag. Då går nämligen Vansbro Marathon En terrängmara. Jag är sugen. Har nog nästan bestämt mig. Jag vill dit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar